Att bli kallad vårdtagare, brukare eller gamling är inget som Märta gillar. Själv vill hon helst bli tilltalad med sitt eget namn, som vilken annan vuxen människa som helst. I slutet av filmen säger hon: "Varför inte fråga mig vad jag vill kallas?"

Karin Josefsson är sjuksköterska, docent, medicine doktor i klinisk äldreforskning och forskningsledare för äldreforskning vid högskolan i Borås. Hon bedriver inte någon forskning kring just begreppet ålderism och åldersdiskriminering men vill med filmen bidra till att frågan kommer upp på bordet och på allvar börjar diskuteras i samhället.

– Vi pratar i dag så mycket om rasism, sexism och Metoo-rörelsen men åldersdiskrimineringen av äldre människor är det tyst om, säger Karin Josefsson.

Hon berättar att i samband med att ädelreformen genomfördes 1992 benämndes äldre människor som vårdades på sjukhus för så kallade "bedblockers" i Socialstyrelsens egna dokument. Det vill säga de äldre tog upp vårdplatser på ett sätt som gjorde att de yngre generationerna inte fick tillgång till vård.

Få besökare på Alzheimercaféet

Karin Josefsson, som i olika roller jobbat med äldre ända sedan hon var 17 år, berättar att hon för bara ett par månader sedan var involverad som forskare i demensvården i en mindre stad. Bland annat upptäckte hon att det finns ett frivilligkafé för äldre som benämns Alzheimercaféet, där besöksfrekvensen är låg.

– Vad är det vi håller på med i Sverige när vi använder en hjärnskadediagnos på ett kafé och förväntar oss att äldre människor ska vilja gå just dit för att få sig en kopp kaffe? Jag tror inte att man gör det av illvilja utan för att man inte begriper bättre. 

Väcker engagemang

Filmer som hon har gjort om vad äldre människor vill kallas använder hon bland annat i undervisningen av sjuksköterskestudenter. Resultatet blir alltid det samma: alla engagerar sig.

– Jag tycker att äldre människor i Sverige inte får den plats i samhället andra får och inte heller möts med samma respekt. Tidigare dog tre äldre varje dag på grund av fallolyckor. I dag har den siffran ökat till fyra. Vad jag kan se görs inte mycket för att förändra situationen. Hade det varit fyra barn som dog varje dag är jag övertygad om att det hade gjorts något, säger Karin Josefsson.