"Mobilmikroskopet" består dels av en bärbara nanoteknologisk detektor som utvecklats vid Lunds tekniska högskola, dels en teknik som forskare vid universitetet i Kalifornien i USA utvecklat för förstoring av mycket små detaljer med hjälp av en vanlig mobiltelefon.

Med detektorn analyseras organismernas dna utan att de först behöver odlas. Det innebär att vårdpersonalen eller hjälparbetarna får provsvaret snabbt och slipper att skicka i väg provet. Svaret kan avläsas direkt i mobiltelefonen och skickas via sms till närmaste klinik för diagnos.

– Behoven är störst i länder där det kan vara långt mellan sjukhusen och ont om nödvändig utrustning. Exempelvis i Afrika och i Asien. Men det finns inget som på sikt hindrar att tekniken också kan användas på svenska vårdcentraler, säger Jonas Tegenfeldt, professor i fasta tillståndets fysik vid Lunds tekniska högskola.

Han har just beviljats ett anslag på tre miljoner kronor av Vetenskapsrådet för att kunna vidareutveckla tekniken. Den ska nu testas på plats i Ghana och Tanzania där bland annat sömnsjuka och malaria är vanligt. Jonas Tegenfeldt räknar med att det kommer att ta minst fem år innan tekniken är så pass utvecklad att den kan komma att användas i fält.

Till vänster ser man en lång DNA molekyl från en jästcell. Till höger ser man en bild av det mönster som vi kan få fram med vår inmärkningsmetod längs DNA. Det blir en “streckkod” helt enkelt! Mars 2017
Till vänster ses en lång dna-molekyl från en jästcell. Till höger ses det mönster som fås fram med inmärkningsmetoden längs dna:et och som kan avläsas likt en streckkod.

Så här fungerar tekniken:

  • Med hjälp av ett blodprov förs blodet in i den nanoteknologiska detektorn där det sönderdelas.
  • Dna från de sjukdomsalstrande organismerna fångas upp och sträcks ut i extremt smala nanokanaler.
  • Detektorn pluggas in i mobiltelefonen där en kraftigt uppförstorad bild av fluorescerande ljus från färgämnen som finns bundna till dna-molekylerna tas.
  • Storleken och formen på de utsträckta dna-molekylerna i nanokanalerna avslöjar den genetiska strukturen, och därmed vilka sjukdomsalstrande organismer det rör sig om.