Varje kväll klockan åtta ställer sig Laura Andujar i fönstret hemma i lägenheten i den spanska staden Aranjuez. Tillsammans med sina grannar i kvarteret hyllar hon vårdpersonalens insatser mot covid-19 med applåder och sång.

Spanien är ett av de länder som drabbats hårdast av coronapandemin med över 20 000 dödsfall sedan utbrottets start.

Började utan skyddsutrustning

Laura Andujar är själv en av de som hyllas. Sedan 14 år arbetar hon som intensivvårdssjuksköterska på en av Madrids största akutmottagningar vid Universitetssjukhuset 12 de Octubre. När det första fallet rapporterades i Spanien den 25 januari hade hon och kollegerna redan tagit emot patienter med övre luftvägssymtom och atypiska lunginflammationer under flera veckors tid. Att de skulle använda extra skyddsutrustning var det ingen som tänkte på då.

Missa inte det senaste från Vårdfokus! Prenumerera på vårt nyhetsbrev

I början av mars gick det plötsligt snabbt. Från att huvudstaden fick sitt första covid-19 fall den 1 mars till den 29 mars diagnostiserades drygt 24 000 patienter i kommunen. Patienter med misstänkta symtom strömmade in till akutmottagningen. Det kom framför allt äldre personer men också en hel del yngre utan riskfaktorer som var riktigt dåliga. Nu skulle personalen skyddas med visir, handskar och munskydd, men många var osäkra på hur de skulle användas korrekt.

Laura Andujar beskuten 1.jpg
Laura Andujar har tidigare arbetat som sjuksköterska med koleraepidemin i Mozambique. Att något liknande skulle drabba i Europa trodde hon inte för ett år sedan. Foto: Privat.

Högt tryck på akuten

Under den mest intensiva perioden i mitten av mars tog akuten på Universitetssjukhuset 12 de Octubre emot mer än tre gånger så många patienter mot vad de brukar – i befintliga lokaler och med samma personalstyrka som alltid.

– En vanlig dag på akuten under säsongsinfluensan är vi normalt tre sjuksköterskor på högst 70 patienter. Nu hade vi plötsligt 220 patienter från en dag till en annan utan att ha fler sjuksköterskor, berättar Laura Andujar för Vårdfokus över skype.

Hon beskriver situationen som kaotisk - personalen sprang fram och tillbaka mellan alla patienterna i samma skyddsutrustning. Utanför de två akutrummen låg andningspåverkade, dåliga patienter i kö i sina sängar för att stabiliseras innan de kunde flyttas till intensiven.

Brist på skyddsutrustning

Bristen på skyddsutrustning gjorde att de fick snåla med det som fanns. När de var 20 personal på ett pass räckte materialet till cirka 15 anställda. De som blev utan fick försöka hålla sig undan patienterna och göra andra arbetsuppgifter i den mån det gick.

Det bekräftas också i en undersökning från den spanska professionsföreningen för sjukksköterskor, CGE. Där framkommer det att en majoritet av alla sjuksköterskor som arbetat undet pandemin inte haft tillgång till tillräcklig skyddsutrustning hela tiden.

11 000 sjuksköterskor deltog i undersökningen och 74 procent svarade att det inte fanns skyddsmasker på deras arbetsplats medan 55 procent rapporterade brist på skyddsförkläden.

Inga dubbelpass

Efter några dagar fick sjuksköterskorna förstärkning från andra delar av sjukhuset och via extern rekrytering. Nyligen pensionerade kolleger ryckte in och chefer klev in på golvet. Att jobba dubbla pass har aldrig varit aktuellt på Laura Andujars arbetsplats.

– Min chef sa att han ville spara på våra krafter eftersom han insåg att det här skulle dra ut på tiden. Vi har fått jobba otroligt hårt på våra pass. Men samtidigt som det var kaos arbetade vi väldigt bra tillsammans – alla gjorde verkligen sitt yttersta för att det skulle fungera, säger Laura Andjuar och nämner att till exempel kirurgerna som inte behövde operera kom ner och hjälpte till genom att att hålla kontakten med anhöriga.

Inga lönetillägg

Någon facklig kamp för krislägesavtal har inte funnits i Spanien, berättar Laura Andujar .

– Efter den ekonomiska krisen i Spanien 2007 sänkte regeringen lönerna för oss i offentlig sektor med flera procentenheter. När vi kommer ur coronakrisen är vi tacksamma om vi får behålla de löner vi har i dag, säger hon.

Laura Andujar gruppbild beskuten 1.jpg
Kollegerna på akuten i Madrid är ett tight gäng. Laura Andujar står längst till vänster. Foto: Privat.

Grät varje dag

Det svåraste för Laura Andujar under krisen har varit hantera patienternas isolering från anhöriga. Familjemedlemmar har lämnat sina sjuka anhöriga på akuten och sedan inte fått träffa dem igen. Speciellt har hon lidit med de äldre patienterna som inte kunde kommunicera via mobiler. Laura Andujar såg hur svårt patienterna hade det och det enda hon kunde göra var att ge syrgas och smärtlindring.

– Jag kände mig så otillräcklig där bakom mitt munskydd och mina skyddsglasögon. Jag grät varje dag när jag kom hem från jobbet.

När det var som värst i slutet av mars dog lika många patienter i covid-19 på en enda dag som på en månad annars på sjukhuset. I takt med att dödsfallen ökade blev det snabbt fullt i kylrummet och militären kallades in för hjälpa till.

– Militären tog avlidna till en ishall som gjorts om till ett tillfälligt bårhus. Det var så hemskt och påminde mig om när den stora kongresshallen fick användas som fältsjukhus i samband med det stora terrordådet här i Madrid den 11 mars 2004, säger Laura Andujar.

Kollegers stöd viktigast

Vårdpersonalen på sjukhuset har fått erbjudande om psykologstöd och tips via företagshälsovården om hur de ska kunna återhämta sig när de är lediga. För Laura Andjuar har det bästa varit att prata med kollegerna. De delar samma upplevelser och stöttar varandra. Via sociala medier har de daglig kontakt och arbetskamraterna rapporterar nu att situationen lugnat ner sig betydligt på sjukhuset. Inflödet till akuten har minskat rejält men fortfarande är situationen mycket ansträngd på intensiven.

Nu har de gott om personal på akuten och chefen uppmuntrar dem att ta några semesterdagar. Det finns en oro att det snart kommer en andra våg av coronasmitta i Spanien när man börjar släppa på karantänen inom några veckor.

Till dess vill Laura Andujar vara tillbaka på jobbet. Men risken är att hon för nöja sig med att applådera sina kolleger från fönstret hemma i Aranjuez ett tag till. Som en av Spaniens många sjuksköterskor som smittats av covid-19 måste hon hållas i karantän. Enligt en enkätstudie från Codem, Högskolan för sjuksköterskor i Madrid, kan uppemot 70 000 sjuksköterskor i landet haft symtom på sjukdomen. Men många har inte blivit testade.

Samlar in värmeskåp

Själv är Laura Andujar inne på sin fjärde vecka med covid-19. Hostan har lagt sig och luktsinnet är på väg tillbaka, men så fort hon försöker trappa ner på paracetamol får hon värk i lederna och huvudet. Sedan hon fick besked om att hennes lungröntgen var utan anmärkning är hon inte orolig för att bli allvarligt sjuk i alla fall.

Häromdagen åkte hon in till jobbet för att lämna ytterligare ett covidtest, det fjärde i ordningen.

– Det var positivt även denna gång och nu får jag vänta en vecka till innan jag får ett nytt prov. Under tiden sysselsätter jag mig med att dra igång lite donationer på nätet. Jag har bland ordnat så att ett företag inom flygbranschen skänkt värmeskåp till mitt sjukhus. Då slipper man servera kall mat till patienterna. Det känns bra att kunna göra något, även om jag själv inte kan ta hand om patienterna på plats.