Intensivvård

Nu har Mälarsjukhuset stängt sin covid-iva

Nu har Mälarsjukhuset stängt sin covid-iva
Inne på vanliga iva finns nu två rum med varsin säng beredd för covidpatienter. Men än så länge står sängarna tomma. Foto: Helena Mirsch

För fyra månader sedan intensivvårdades 20 patienter med covid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. I dag är det ingen. För sjuksköterskorna Ulrika Gerdin och Marie Sundfelt känns det nästan overkligt - som om allt bara var en mardröm.

När Marie Sundfelt, biträdande vårdenhetschef på iva vid Mälarsjukhuset, kom tillbaka efter semestern den 26 juli togs beslutet att stänga den sista covid-avdelningen. I måndags, när sjuksköterskan Ulrika Gerdin kom tillbaka, var det gjort.

— Det var ett sånt lyckorus, jag tänkte att ”vi överlevde trots allt”. Nu är det över. Just nu, i alla fall, säger Marie Sundfelt.

Ljuset är tillbaka

Vi står utanför den stängda covid-avdelningen som återigen fungerar som uppvakningsavdelning. Här gjorde Ulrika Gerdin ett av sina första arbetspass efter semestern.

— Det kändes jättekonstigt att gå in där, utan att först ta på sig full skyddsutrustning, och se att allt såg ut som det gjorde innan covid kom, säger hon.

.

— Vi hade ju fått tejpa för dörrar och installera slussar och det var så mörkt härinne för det var grejer överallt. Nu är allting borta och det är som att ljuset har kommit tillbaka, som att allting bara var en mardröm, säger Marie Sundfelt.

För precis fyra månader sedan, i början av april, stod vi här också. Då var Region Sörmland värst drabbat i landet och Mälarsjukhuset hade precis öppnat tre covid-avdelningar med plats för uppemot 25-30 patienter. Under de mest dramatiska veckorna var det fullbelagt. Enligt Svenska intensivvårdsregistret har 111 patienter fått intensivvård för covid vid Mälarsjukhuset.

Läs också: Mälarsjukhuset mitt i stormen

”Ska vi behöva vårda varandra?”

Marie Sundfelt minns att hon som bemanningsansvarig oroade sig för att smittan skulle spridas även bland de anställda.

— Hur sjuka kommer vi att bli? Kommer vi att klara oss? Man hade ju hört från Italien att sjukvårdspersonal dör, kommer det att hända här också? Ska vi behöva vårda varandra?

Ulrika Gerdin var en av dem som vårdade de första patienterna.

.

— I början var det så mycket vi inte visste om den här sjukdomen och patienterna betedde sig inte som vanliga iva-patienter. Vi förstod till en början inte hur dåliga och instabila de var, de klarade till exempel inte att vändas utan att bli allvarligt sämre i flera timmar efter. Men vi har undan för undan lärt oss hur vi ska vårda covid-patienterna på bästa sätt och nu har vi så mycket mer kunskap om vad som fungerar, säger Ulrika Gerdin.

Känner stolthet

Både hon och Marie Sundfelt känner en stolthet över att de klarade de här pressade och stundtals kaotiska månaderna. Att det är en stabil personalgrupp där många har lång erfarenhet tror de har spelat stor roll.

— Jag känner mig jättestolt över vår arbetsgrupp, att vi klarade att ställa om på så kort tid och att vi har tagit oss igenom detta, säger Ulrika Gerdin.

Marie Sundfelt framhåller att det ändå inte hade gått utan att så många från andra avdelningar och sjukhus ställde upp. All personal som annars arbetar inom operation och anestesi, både från Mälarsjukhuset och från Kullbergska sjukhuset i Katrineholm, omplacerades till covid-vården.

.

— De fick några inskolningspass och sedan var det bara att tuta och köra för fullt. Det måste ha varit riktigt tufft för alla som inte var vana vid intensivvård att kastas in i detta. Och för våra erfarna iva-sjuksköterskor var det ett tungt ansvar att försöka handleda alla nya samtidigt som det larmade och pep från tiotals sängar. Alla hade det tufft på sitt sätt, säger Marie Sundfelt.

Fyra veckors semester

I början blev det mycket övertid och extrapass och Ulrika Gerdin undrade mer än en gång hur hon skulle orka. Sen infördes ett speciellt covid-schema som rullar på två dagpass, två kvällspass och två lediga dagar.

— Även om det har blivit många helger så har det också skapat stabilitet och vi har haft personal dygnet runt alla dagar i veckan. Covid-patienter måste ju vårdas oavsett om det är helg eller natt, säger hon.

Covidschemat fortsätter fram till semestrarna är slut, men från september återgår man till ordinarie scheman. På Mälarsjukhuset har alla kunnat få fyra veckors sommarsemester, men förutsättningen var att det blev tre semesterperioder i stället för två.

— Jag sov hela första semesterveckan och min man sade att jag var nog tröttare än jag förstod själv. Sen har jag bara tagit det lugnt hela semestern, det var vad jag behövde, säger Ulrika Gerdin.

Snabb minskning av covidpatienter

Antalet patienter som intensivvårdas för covid har minskat snabbt i Sverige under sommaren. Som mest fick 558 covidpatienter intensivvård samtidigt, det var den 25 april. Sedan har det minskat undan för undan. Den här veckan är det bara ett 40-tal patienter totalt i hela landet. Sju regioner har inga som intensivvårdas för covid.

— Det har minskat snabbt, jag hade inte vågat drömma om detta. Mitt värsta scenario var att jag skulle tvingas beordra in sjuksköterskor som gått på semester under juli, men nu har vi inte haft någon covidpatient alls sedan förra veckan, säger Marie Sundfelt.

Förra veckan var det också avtackning av sjuksköterskorna från Kullbergska i Katrineholm som har jobbat på Mälarsjukhusets covidavdelningar sedan april. Det blev ett känslosamt avsked, berättar Marie Sundfelt.

— Jag blev riktigt rörd och till slut satt vi alla där med tårar i ögonen. De som har kommit hit och hjälpt oss säger att de har verkligen känt sig välkomna och att alla har varit så snälla och hjälpsamma. Vi har haft det tufft många gånger, men är samtidigt så stolta över att vi klarat det här tillsammans.

Det är inte över än

Men alla har inte mått bra under den här svåra tiden. Personal har gråtit av trötthet och förtvivlan och några har varit sjukskrivna. Stöd har erbjudits och idag är alla tillbaka.

— Vi har ändå haft förvånansvärt lite frånvaro. Jag befarade ju att vi skulle falla som käglor. Men sen får vi se hur det blir i höst, jag ser att det finns de som har mått dåligt även om de inte sagt något. Vi behöver ha koll på det och bearbeta det vi varit med om, säger Marie Sundfelt.

Och pandemin är definitivt inte över. Det finns beredskapsplaner för hur man snabbt ska kunna skala upp om antalet covidpatienter börjar öka igen. Dessutom ska alla som vårdats här för covid sedan i våras kontaktas. På iva är man vanligtvis noga med att skriva dagböcker för patienterna och ha uppföljningssamtal. Det hanns inte med när det kom så många covidpatienter, men kommer att göras nu. Dessutom har det öppnats en rehab-avdelning, något som inte funnits på många år.

— Ja, det har vi efterfrågat länge, så det är en positiv sak som det här har fört med sig, säger Marie Sundfelt.

Just nu känner både hon och Ulrika Gerdin mest lättnad och vill helst inte börja oroa sig för mycket för vad som kan hända i höst.

— Det är klart att man börjar fundera när hela Europa är ute och reser så snart igen och undrar över vad de som semestrar i Grekland eller Spanien kommer att ta med sig hem. Och hur blir det när skolorna startar igen? Jag har nog inte sett min sista covidpatient, men jag hoppas och tror ändå inte att det ska bli så som vi hade det i våras när det var som värst, säger Ulrika Gerdin.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida