Socialstyrelsen har gjort en nationell kartläggning av vård och behandling vid klimakteriet. Den visar att 11 procent av landets 45–60-åriga kvinnor hämtade ut receptbelagda läkemedel mot besvär under klimakteriet.

Men vid en jämförelse av länen skiljer sig siffrorna stort. Flest uttag av hormonläkemedel gjordes i Uppsala och Stockholms län, med över 400 uttag per 1 000 kvinnor.

I Blekinge, Jämtland och Kronoberg var uttagen färre än 250 per 1 000 kvinnor.

Förbättra rådgivningen

Socialstyrelsen ska gå vidare och undersöka varför skillnaderna är så stora och vilka åtgärder som behövs för att förbättra rådgivning, stöd och behandling av kvinnor i klimakteriet.

Vårdförbundets Åsa Mörner, själv barnmorska, menar att barnmorskorna bör få ett större ansvar för klimakterievården än idag. Då skulle de behöva få förskrivningsrätt av de hormonpreparat som kan lindra vid klimakteriesymtom som svettningar, vallningar och torra slemhinnor.

– Det vore en lösning för att få bukt med den ojämlika vården. Det borde vara självklart med klimakteriemottagningar, drivna av barnmorskor, där kvinnor kunde få hjälp för bättre hälsa.

Barnmorskans kompetens

Vårdförbundet anser att barnmorskornas förskrivningsrätt borde utvidgas till att gälla hormonpreparat, som östrogen.

– Vi har kompetensen, vi utbildas för att hjälpa kvinnor med sexuell och reproduktiv hälsa hela livet. Klimakteriet är en normal del av kvinnans liv, och hon ska inte behöva söka till en gynekolog. Vi skriver ut p-piller, som också är ett hormonpreparat.

Vårdförbundet framförde nyligen sitt förslag i en debattartikel i SvD och kan läsas här.

Åsa Mörner vill framför allt att kvinnorna ska få rätt och jämlik vård. Men hon ser också samhällsvinster med det.

– Kanske får vi färre sjukskrivningar. Svåra nattliga svettningar kan störa sömnen mycket, så man kanske inte klarar att arbeta. Att hjälpa kvinnor till bra hälsa är en investering.

Hon menar att i dag vet kvinnor knappt vart de ska söka för att få hjälp i klimakteriet. I storstäder finns privata gynekologer, men på mindre orter behöver de få vård på vårdcentraler.

– Generellt är det svårt att få stöd. Det finns vissa klimakteriemottagningar men ofta får kvinnor söka sig till distriktsläkaren. Det kan vara svårt att få tid i primärvården.

Åsa Mörner menar att distriktsläkaren inte heller alltid är intresserad av, eller har kompetens inom, sexuell och reproduktiv hälsa.

– Kvinnan borde få möta en barnmorska som är utbildad och intresserad av den biten och har förskrivningsrätt om klimakteriebesvären är så stora att läkemedel behövs.

Naturliga metoder

Åsa Mörner lyfter också fram att för många kan även naturliga metoder ge lindring.

En tidigare svensk studie visar att omkring 70 procent  av alla 47–56-åriga kvinnor har klimakteriebesvär i form av värmevallningar och svettningar. Även torra slemhinnor är vanligt.

Socialstyrelsens aktuella rapport visar också att det varierar mycket hur ofta kvinnor besöker den gynekologiska öppenvården för klimakteriebesvär. Kvinnor i Stockholms län hade flest vårdkontakter under 2018, 14 300 per 100 000 kvinnor. Det är sju gånger fler än de i Skåne, Kronoberg och Västmanland.

Uppgifter om vårdkontakter hos andra yrkesgrupper än läkare ingår inte i kartläggningen.

– Barnmorskor borde få utökad förskrivningsrätt även för andra delar av kvinnovården, för exempelvis läkemedel mot svampinfektion, järnbrist under graviditet och vissa smärtlindrande läkemedel vid smärtsamma menstruationer, säger Åsa Mörner.

Vårdförbundet vill bredda barnmorskors verksamhetsområde.

– Barnmorskor är utbildade för att jobba med kvinnor i hela livet. Men då behöver vi också få rätt villkor så det finns barnmorskor att gå till.