– Alla intensivvårdssjuksköterskor vet att det är nervöst att köra iväg med iva-ekipaget. Det märks nu i den här covidtiden, som sätter mycket i vården på sin spets. Intensivvårdspatienter med covid-19 är väldigt sköra, framför allt respiratoriskt. Det är riskfyllt att flytta dem.

Det säger Lina Bergman, som i fredags disputerade vid Göteborgs universitet i ämnet iva-transporter och patientsäkerhet.

En slutsats i avhandlingen är just att det är riskfyllt att transportera en iva-patient inom sjukhuset, till exempel till röntgen- eller operationsavdelningen. Det bekräftar även tidigare studier.

Coronakris mitt i slutspurten

Mitt i slutspurten av hennes avhandlingsarbete kom coronakrisen. Det blev snabbt ett skriande behov av intensivvårdssjuksköterskor och Lina Bergman kastade sig tillbaka in i vården en månad, på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Lina Bergman
Lina Bergman, intensivvårdssjuksköterska och forskare. Foto: Privat

– Att sitta med iva-kompetens och inte gå in och arbeta var helt orimligt för mig. Men de senaste två veckorna har jag fokuserat på att förbereda disputationen, säger hon.

Den fick genomföras med opponenten på länk. Hennes egen familj följde den från Stockholm, i stället för att resa till Göteborg, som var planen innan coronakrisen.

Lina Bergman använder ordet "iva-ekipaget". Det är för att beskriva patienten, sängen, intensivvårdspersonalen, som minst är tre personer, och all utrustning.

En portabel respirator

Patienten är kritiskt sjuk och nästan alltid krävs en portabel respirator kopplat till sängen, och övervakningsmonitorer för syresättning, puls och blodtryck också. Dessutom sitter flera läkemedelspumpar antingen kopplade på en stång eller löst i sängen.

Samtidigt som de rör sig genom sjukhuset fortsätter intensivvården. En syrgastub, en portabel sug, en Rubens blåsa (handventilator) behöver finnas med, och en akutväska med alla tänkbara läkemedel som kan behövas.

– Iva-sjuksköterskorna är hela tiden mycket uppmärksamma på patientens tillstånd. De behöver kunna öka och minska läkemedel som reglerar exempelvis blodtrycket, för patienten reagerar oftast på förflyttningen. Sedan är det mycket viktigt att luftvägen med trachealtub och respirator är säker.

Ansvar vilar på personalen

Lina Bergman gjorde deltagande observationer i tre månader på två sjukhus, och intervjuer med 15 intensivvårdssjuksköterskor och 5 läkare. Där kom det fram att ansvaret vilade tungt på personalen, som oftast är intensivvårdssjuksköterskor och undersköterskor. Vid vissa transporter följer läkare med.

– Det skedde få vårdskador. Men det beror på att personalen löste en mängd riskfyllda situationer. Det är förknippat med stress. Du lämnar intensiven där all personal och teknik finns. De kände sig utlämnade och rädslan är att det ska hända patienten något när de står ensamma i en kulvert eller i en hiss.

De oerfarna iva-sjuksköterskorna bävade mer för transporterna än de mer erfarna, som mer litade på att de kunde lösa kritiska situationer.

Lina Bergman analyserade riskerna som uppstod vad gällde teamarbetet, arbetsuppgifter kring transporten, teknik och utrustning, miljön och organisationen. Det fanns risker inom alla områden, men de flesta var knutna till teknik och utrustning.

– Jag såg att personalen fick hitta egna lösningar, både inför transporten och om tekniska fel skedde under transporten.

Koppla om all utrustning

Hon upptäckte också brister i organisationen, som att det inte fanns tillräckligt med tid och resurser för transporten. Det gällde inte bara själva transporttiden och undersökningstiden, utan också för- och efterarbete. Transporten tar resurser från intensiven under flera timmar, eftersom den först ska planeras i organisationen, för att flera i personalen ska gå ifrån avdelningen. Sedan ska patienten och utrustningen förberedas, utrustningen kopplas om och läkemedel och monitorer packas.

Miljön spelar stor roll för transporten. Intensivvårdspatienten körs genom samma korridorer och kulvertar som alla andra personer på sjukhuset, både personal, patienter och besökare.

– Det kan vara svårt att ta sig fram, ibland är det absurt mycket hinder i vägen, som tvättvagnar, rullstolar och britsar. Hissarna är trånga, dörröppningarna passar sängarna på millimetern, det kan vara fullt med folk i väntrummen de ska passerar igenom.

Flytta över till brits

I intervjuerna berättar sjuksköterskorna om sina erfarenheter av kritiska händelser. Det kan vara hissar som fastnat, utrustning som inte fungerar, att patienten försämras i ett väntrum. Ett typiskt kritiskt moment är att flytta över patienten från iva-sängen till undersökningsbristen för en ct-undersökning.

– Vi kunde se att patienterna ofta försämrades vad gäller blodcirkulation och respiration. Dessutom kan viktiga slangar ryckas ut från patienten för att de inte är tillräckligt långa. Det är också ofta svårt för patienten att plötsligt ligga plant, på intensiven har vi alltid huvudändan höjd i 30 grader.

Lina Bergman har också intervjuat några få patienter om deras upplevelser.

– Man kan inte forska om förbättringar i vården utan att fråga patienterna. Men i det här fallet var det svårt att hitta dem, för de behövde ha varit vakna och haft en uppfattning under transporten. De jag pratade med kände sig säkra, trygga och litade på personalen.

Riktlinjer och checklistor

Utifrån sin forskning har Lina Bergman utvecklat instrument för säkrare iva-transporter. Det är ett frågeformulär där personalen kan svara på vad de uppfattar är säkert, som utrustning, teamet och kommunikationen med personalen på avdelningen de ska till. Nu behöver frågeformuläret testas i fler studier.

Idag har en del iva-avdelningar checklistor, men det saknas nationella riktlinjer.

– Det går att göra mycket för att göra transporterna säkrare. Från tillräckliga personalresurser och välfungerande utrustning, till att fortsätta ta fram ett mätinstrument för att personalen ska kunna avgöra om transporten de ska göra är säker.

Nu när disputationen är avklarad blir det jobb igen inom intensivvården över sommaren för Lina Bergman. Till hösten väntar en tjänst på Karolinska institutet som lärare och forskare.