Alla Vårdförbundets medlemmar är i hetluften nu när smittan av coronaviruset sprider sig i landet. I Stockholm är stormen här, enligt regionledningen, som bett alla frivilliga med vårdutbildning som har möjlighet att hjälpa till.

Stora delar av den planerade vården har ställts in för att göra personal, lokaler och utrustning tillgänglig för avancerad vård av patienter med covid-19. Andra regioner och kommuner kraftsamlar för en liknande utveckling.

Vårdförbundet får mycket respons från medlemmar som vill ställa upp och anmäler sig frivilligt, så länge det finns skyddsutrustning. Men också frågor från oroliga sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor.

På Vårdförbundets sajt kan du få svar på många frågor.

Här reder Vårdförbundet, arbetsgivarorganisationen SKR och Socialstyrelsen ut vilka skyldigheter vårdpersonal har. Socialstyrelsens jurist Anders Alexandersson börjar med att förklara att det bara är de som har en anställning som har skyldigheter:

– Tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal är en arbetsrättslig fråga, som följer av anställningsavtalet. Det är inte så att man är tvungen att hoppa in och arbeta för annan arbetsgivare om man inte är anställd inom vården, säger han.

Utgår från gällande lagar

Regioner och kommuner har ansvar för att ha tillräckligt med vårdpersonal. Rent hypotetiskt skulle regeringen kunna komma med ett lagförslag i syfte att förstärka tillgången på vårdpersonal tillfälligt.

– Vi kan inte sia om vilka avtal eller lagar som kommer att gälla framöver. Det går snabbt för riksdagen att stifta nya lagar, säger Jeanette Lindgren Dahlin, jurist på Vårdförbundet.

Färskt från gårdagen är att Vårdförbundets medlemmar nu omfattas av krislägesavtalet. Regioner och kommuner kan aktivera avtalet vid en kris och väljer då ut anställda som bedöms vara särskilt viktiga. De kan då få ökad veckoarbetstid, men också få en betydligt högre ersättning.

Läs mer: Vårdförbundet har sagt ja till krislägesavtalet

Ännu har ingen region förklarat sig i kris, så i dag gäller det normala regelverket, med lagar och kollektivavtal.

En grundprincip är arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet. Den gör omflyttning av personal mellan olika verksamheter och avdelningar inom regioner, kommuner och sjukhus möjlig.

Jeanette Hedberg är biträdande förhandlingschef på arbetsgivarorganisationen Sveriges regioner och kommuner, SKR. Enligt henne finns det i den nuvarande situationen en mycket stor risk för omfattande personalbrist i kommuner och regioner.

– Vi rekommenderar arbetsledning att ta upp en dialog med personalen i de verksamheter som inte är högst prioriterade nu om att de behöver vara beredda på att behöva förstärka i den mest akuta verksamheten.

Kan väcka mycket oro

Hon är medveten om att situationen kan väcka mycket oro.

– Det behöver finnas tid för frågor och dialog. Frivillighet är första alternativet.

I ett mycket kritiskt läge kan frågan ställas på sin spets.

– Då kan personal behöva förflyttas och även arbeta med helt andra uppgifter än normalt, förutsatt att personen har kompetens för uppgiften, säger hon.

Läs mer om arbetsgivarens rättigheter för personalförsörjning här.

Från fackets sida menar Vårdförbundets jurist Jeanette Lindgren Dahlin och ombudsman Fredrik Nilsson att den enskildas anställningsavtal är avgörande. I äldre avtal kan det stå att exempelvis en sjuksköterska är anställd på en viss avdelning. Men i dag är det vanligare att det står att sjuksköterskan är anställd inom regionen, men placerad på en viss avdelning.

– Är man anställd av regionen så gäller det alla verksamheter, men det förutsätter att man har rätt kompetens. Ingen ska riskera sin legitimation eller patientsäkerheten. Kan man inte de nya arbetsuppgifterna är man skyldig att säga nej, säger Jeanette Lindgren Dahlin.

Ansvar att utbilda

Hon poängterar att det är arbetsgivarens ansvar att se till att arbetstagaren får utbildning och har den kompetens som krävs för det arbete som ska utföras.

Hon tycker att den som är orolig för att själv bli smittad ska ta upp det med sin chef, den lokalt förtroendevalda och skyddsombudet i Vårdförbundet.

– Arbetsgivaren ska ta till sig det man för fram och överväga det vid en tillfällig förflyttning och omplacering. Man kan inte tvinga sig till en viss lösning, men om personen har läkarintyg måste arbetsgivaren titta extra noga på hur den ska agera.

Skyddsutrustning är den viktigaste frågan i dag för Vårdförbundet.

– Skyddsutrustning måste fram till vilket pris som helst. Arbetsmiljön är arbetsgivarens ansvar. Det här oroar alla i dag. Medlemmarna står i en väldigt svår situation om de inte har skyddsutrustning. Kliver de in utan riskerar de att bli smittade, smitta kolleger, patienter och anhöriga. Kliver de inte in kan det betyda skillnad på liv och död för patienter med covid-19, säger Jeanette Lindgren Dahlin.

Ute på vårdgolvet är det många som vill ställa upp nu, men också undrar hur långt de måste pressa sig.

– Enligt kollektivavtalets allmänna bestämmelser har man skyldighet att byta schema, förskjuta arbetstid och att arbeta övertid. För allmän övertid är gränsen 200 timmar per år, enligt arbetstidslagen. Går situationen inte att lösa kan arbetsgivaren utnyttja den så kallade extra övertiden, säger Fredrik Nilsson på Vårdförbundet.

Högst 150 timmar extra övertid

Den extra övertiden får enligt lagen högst komma upp i 150 timmar på ett år. Arbetstidslagen är utgångspunkten, men kollektivavtal kan förändra reglerna.

Läs kollektivavtalets allmänna bestämmelser här.

Om regioner eller kommuner utlöser krislägesavtalet gäller högre ersättning för övertidsarbete.

Regioner ser nu även över vårdavtalen de har med privata vårdgivare. I till exempel Stockholm ges en betydande andel av hälso- och sjukvården i privat regi. Redan nu står det klart att Sophiahemmets personal ska bemanna akutsjukhusen och att Ersta sjukhus ökar sin kapacitet för att avlasta med akut kirurgi.