Med språket lugnar hon flyktingbarnen
Varje lördag tar biomedicinska analytikern Larsa Andraos blodprover på ett stort antal nyanlända flyktingar. Att hon behärskar såväl arabiska som syrianska har hon stor nytta av.
– Ja, framför allt i kontakt med barnen. Många av dem har aldrig blivit stuckna förr. Även om jag alltid först lokalbedövar huden med Emla blir de jätterädda när de får se nålen. Då hjälper det oftast om jag på barnets eget språk kan förklara vad jag gör och att det inte är mycket värre än ett myggbett.
Själv från Syrien
För nio år sedan kom Larsa Andraos själv från Syrien till Sverige tillsammans med sina föräldrar. Larsa var då 14 år. I dag är hon 23 och har hunnit ta sig igenom såväl gymnasiet som det svenska biomedicinska analytikerprogrammet.
På vardagarna arbetar hon i laboratoriet på en privat vårdcentral i Söderköping. När hennes chef i mitten av oktober frågade henne och hennes kolleger om de kunde tänka sig att hjälpa till med hälsokontroller av nyanlända flyktingar behövde hon inte lång betänketid.
I dag är de åtta stycken, sex biomedicinska analytiker och två laboratoriebiträden, som turas om att på lördagarna ta sig till labbet på Cityhälsan Söder i Norrköping för att ta blodprover på nyanlända flyktingar.
Behärskar flera språk
Hälften av dem behärskar förutom svenska och engelska också flera av de språk som flertalet av flyktingarna talar. Själv tillhör Larsa den syriansk-ortodoxa kyrkan vilket innebär att hon förutom flytande arabiska även behärskar syrianska.
Vissa tar fler turer än andra. Hittills har Larsa vikt varje ledig lördag åt hälsokontrollerna.
Trots att många flytt kriget i Syrien är det inte ovanligt att de svimmar när Larsa väl fått in nålen. Men då handlar det i regel inte om barnen utan om de unga männen.
– Kvinnorna är bättre på att lyssna och ta till sig information. Och de vågar säga ifrån när de är rädda. Männen biter ihop och vill inte visa hur nervösa de egentligen är. Att de kanske inte ätit ordentligt gör inte saken bättre. När de får se sitt eget blod händer det att de tuppar av, säger Larsa.
120 flyktingar om dagen
De första lördagarna kom ungefär 60 nyanlända flyktingar till labbet. Numera brukar det komma dubbelt så många. Vanligen får de lämna tre rör med blod, men om de även ska testas för tbc blir det sex rör. På barn tas dessutom sänka.
På vårdcentralen får varje familj en egen nummerlapp. När Larsa ropar upp numret kommer därför ofta fyra eller fem individer in i labbet samtidigt. Men efter att ha pratat med dem brukar hon lugnt och metodiskt kunna ta proverna på var och en enskilt, medan de övriga familjemedlemmarna väntar på sin tur.
– För mig har det här varit väldigt givande. Dels har jag fått en vana att sticka folk, dels känns det bra att kunna använda sina kunskaper till någonting så här nyttigt. Genom att hjälpa flyktingarna känner jag att jag på sätt och vis hjälper hela samhället, säger Larsa.