Chefen får sällan möta chefen
Pressen på första linjens chefer har ökat och deras behov av stöd från överordnade chefer är större än någonsin. Men de får minimal tid med sin närmaste chef.
Första linjens chefer slits mellan olika arbetsuppgifter och höga förväntningar — egna och andras. ”En hjälpsam chef hugger i kliniskt när det behövs.” ”En bra chef är alltid tillgänglig.” ”En bra chef är med på alla möten.” Det är några av de outtalade eller uttalade krav som första linjens chefer känner att de bör leva upp till.??
Två forskare vid Göteborgs universitet, Lotta Dellve, vid arbets- och miljömedicin och Ewa Wikström vid Handelshögskolan, har gjort en studie om chefers tidsanvändning. Deras observationer, djupintervjuer och fokusgruppsintervjuer visar att första linjens chefer i sjukvården slits mellan olika logiker, eller arbetsområden:?
- Möten med medarbetare. Planerade och spontana möten om arbetsvardagen. Det tycker cheferna känns meningsfullt och viktigt. ?
- Administrativt arbete. Schemaläggning, sjukfrånvaro, semestrar, rehabiliteringsutredningar och rapportering av olika slag. Det tar alltmer och för mycket tid, tycker cheferna.
- Kliniskt arbete. Många chefer lägger mycket tid på det kliniska arbetet. En del upplever det som ett krav, andra ser det som nödvändigt för att verkligen känna till verksamheten.
- Strategisk planering. Kraven på att utveckla verksamheten är höga. Utveckling kräver tid till tankearbete och det saknar cheferna. ?
— Första linjens chefer upplever en legitimitetskonflikt. De är pressade mellan krav på att hålla budget och krav på att utveckla vårdens kvalitet. Förväntningarna står i konflikt med varandra och när de inte går att uppfylla skapas ett etiskt dilemma hos cheferna, säger Ewa Wikström, forskare vid Handelshögskolan i Göteborg.??
Det hårdnande kravet på att hålla budget och den ökade bevakningen av sjukvården har ökat pressen på första linjens chefer. Därför förvånade det Ewa Wikström att de har så lite tid att kommunicera enskilt med sina överordnade chefer. ?
— Cheferna upplever sig utsatta för granskning av både medier och tillsynsmyndigheter på ett helt annat sätt än tidigare. De överväger vilka risker deras prioriteringar kan innebära och frågor som: ”Vad händer om jag måste rapportera om detta?” finns hela tiden med i deras bakhuvud.??
Att första linjens chefer upplever stress över att ständigt rapportera och fundera över ansvarsfrågor är nytt. Studier av chefers arbetssituation som gjordes för tio år sedan visar inte den här typen av stress. Deras behov av att diskutera prioriteringar och överväganden med överordnade chefer är större än någonsin, men mindre än en procent av arbetstiden går till sådana enskilda möten. Det är betydligt mindre tid än chefer i andra verksamheter.?
— Det finns gott om studier från andra organisationer som vi kan jämföra våra resultat med. Det som är slående inom sjukvården är att cheferna har gott stöd av kolleger på samma hierarkiska nivå, men att kommunikationen med överordnade chefer i enskilda möten är i det närmaste obefintligt, säger Ewa Wikström.?
Hon slås av sjukvårdens tradition att höga chefer nästan bara träffar underordnade chefer i ledningsgrupper eller i samverkansgrupper. Ändå ställs första linjens chefer ofta inför situationer där de måste göra svåra och snabba ställningstaganden. Att leva i en osäkerhet om man har fattat rätt beslut är slitsamt.?
Inom en organisation som sjukvården, där det görs ständiga besparingar och därmed ständiga prioriteringar, finns inga självklara harmonilösningar. I sin studie skriver forskarna att det just därför är viktigt för första linjens chefer att få diskutera och reflektera tillsammans med överordnad chef. Det är viktigt för verksamheten, för patienternas säkerhet, för arbetsmiljön — och för chefernas egen hälsa.?
— Vården har mycket att vinna på att utveckla den vertikala kommunikationen. Om den förbättrades skulle chefernas stress minska, säger Ewa Wikström.
- Lästips:
Wikström E & Dellve L med flera. Chefers tidsanvändning och stress i sjukvården. Göteborgs universitet 2011.