Almedalen. Nya generationers krav på kvalitet – en utmaning för äldrevården

Vårdförbundet har gett ut en antologi om friska seniorer och beroende gamlingar. I Almedalen träffades en av författarna, Cay Bond, och förbundets ordförande, Sineva Ribeiro, i ett samtal om gamlas behov och vårdens skyldighet att förstå dem.

Tror man att gamla och vårdberoende människor saknar behov av stimulans i form av kultur och kvalitet? Trendanalytikern Cay Bond gör i alla fall inte det. Och hon blir arg när hon tänker på hur kortsiktigt och vinstinriktat samhället resonerar och handlar när det kommer till äldre. Hon, för sin del, tillhör den första ungdomsgenerationen: välutbildad, välformulerad och van att ställa krav.

Det tänker hon fortsätta att göra – även som gammal – och det skriver hon om i antologin med titeln Dröm och mardröm – en antologi om friska seniorer och beroende gamla. Tio skribenter berättar om åldrande ur olika perspektiv och Cay Bonds perspektiv är att kulturen ger livet mening – också på det yttersta.

Mötesplatser saknas

Både Cay Bond och Sineva Ribeiro efterlyste fler mötesplatser mellan olika generationer i Sverige. Cay Bond, med sitt internationella perspektiv, konstaterade att vi lever i ett fantastiskt land, men att vi kanske har haft det för problemfritt. Vi drar oss undan från varandra och verkar styras av rädsla, tycker hon.

– Vi sätter upp sådana gränser kring oss själva och det vi har omkring oss. Bara att göra en uppdelning av kultur och kalla en del för finkultur är märkligt, tycker jag. Ett sådant ord finns till exempel inte i Frankrike.

Behov av form och färg

Inte heller förstår vi att bejaka de behov gamla fortfarande har av kultur, form, färg och mode. Så fort Cay Bonds mamma, 76 år gammal, kvicknade till efter en stroke var det första hon bad om sitt läppstift. Det förfasade sig sjukvårdspersonalen över. Så hur ska den ”bångstyriga generationen” – som Cay Bond kallar 40-talisterna – få sina behov tillgodosedda inom äldreomsorgen?

För, som hon skriver i sitt kapitel: ”Vi kommer inte att checka in på vilket äldreboende som helst”. Cay Bond för sin del vill skapa sitt eget äldreboende och där ska finnas utrymme för hög kvalitet, form och design. Sineva Ribeiro höll med henne.

– Det måste finnas utrymme för det även inom äldreomsorgen och vi som vårdar de gamla måste se varje människas behov. God kvalitet kostar mer, men det kan tjänas in på ökat välbefinnande, sa hon.

Kortsiktig vinst styr

Pratet om kostnader förde in Cay Bond på ännu en utveckling i Sverige som hon känner sig främmande inför: att äldrevård läggs ut på entreprenörer – till och med på riskkapitalister.

– Och eftersom det inte finns några pengar i kvalitet – på kort sikt – så satsas inte på det.

Lika kortsiktigt tänker arbetsgivare, vare sig de är offentliga eller privata, när det gäller att tillvarata personalens kompetens, inflikade Sineva Ribeiro. Sjuksköterskor kan ha specialkunskaper – till och med i design – men det finns ingen organisation som tillvaratar kunskaper utöver de basala.

Kulturen sätter inte gränser

Kultur skapar trygghet, sa Cay Bond. Kultur känner ingen klasskillnad och skapar mötesplatser – mellan generationer och mellan socialgrupper.

– Jag vill kunna fortsätta att leva som jag gör så länge jag kan, och den dagen jag blir beroende av andra människor är det viktigt för mig att de är inkännande och förstår hur jobbigt det beroendet är.