Söker ny syn på att bli gammal
Bodil Jönsson, fysiker och professor emeritus vid Lunds universitet, har skrivit ännu en tankebok. Denna gång vrider och vänder hon på våra föreställningar om åldrandet.??
Vad tror du att den rådande ungdomskulten i vår del av världen beror på? ?
— Nyss fanns det en auktoritär kultur där gammal självklart visste bäst. Nu är det själva frågan, inte svaret, som ger initiativföreträdet och därmed övertaget till de unga. Vidare har det dominanta konsumtionssamhället med dess snabba modesvängningar större närhet till unga människors tålamodsbrist än till äldres eftertänksamhet.
Hur skulle en arbetslivsmodell för äldre kunna se ut?
— Den ska vara resultatstyrd, inte tidsstyrd (inte bygga på timpeng eller arbets”tid” utan ge frihet att själv avgöra när en uppgift är färdig). Den ska bygga på äldre människors styrkor och inte tvinga in dem i för dem onaturliga processer. Den ska ha många olika former och en stark inbyggd flexibilitet.
Finns det egentligen så mycket positivt med att åldras, förutom den stora livserfarenhet man tillägnat sig?
— Tiden finns inte för sig och livet för sig. Man åldras ju genom själva livet, så du frågar ju egentligen ”finns det så mycket positivt med att leva?” JA, det tycker jag att det gör — just genom att allt liv innebär förändring. Vi lever kanske inte som vi lär, men vi lär garanterat som vi lever.
Sörjer du själv ibland din förlorade ungdom?
—Oftast gör jag inte det. Jag har fortfarande ett rikt känsloliv. Och mitt intellektuella liv är rikare än det någonsin varit — vad som än händer, finns det så mycket som jag kan associera till utifrån allt jag varit med om. Fysiskt går det tveklöst utför, dock för det mesta så att jag går från en balans till en annan. Men visst finns det en massa som jag inte längre kan, exempelvis att få med mig ett ben över en hög kant märkte jag nyss när jag skulle i en ballongkorg.?
På din blogg ”I en nygammal tid” bjuder du in till samtal om åldrande. Har du fått några nya tankar från dina läsare?
— Ja, absolut, både på bloggen, vid föreläsningar, i brev och mejl och samtal. Mest uppenbart genom att någon säger något som jag aldrig tänkt på. Men minst lika viktiga är frågor och påståenden som jag måste förhålla mig till. De skapar ett socialt tryck ungefär som en duktig barnmorska underlättar/ driver fram födelseprocessen, i detta fall av tankar och tankekedjor.