Det blir tystare och tystare på jobbet

Regeringsförslaget om att stärka skyddet för företagshemligheter kan bli en effektiv munkavle på de anställda, befarar Journalistförbundet. Men redan nu drar sig också allt fler anställda i offentlig verksamhet för att uttala kritik.

Redan i en undersökning som den fackliga organisationen ST gjorde 1999 var resultaten rätt förfärande. Det berättade Annette Carnhede, ordförande för ST, förbundet som organiserar statligt anställda och personer med statliga uppdrag, när Journalsitförbundet i dag anordnade seminariet Låt inte jobbet tysta munnen.

Hälften hade i den undersökningen upplevt att de eller någon kollega hade fått repressalier efter att ha framfört kritik – de fick inte kursen eller jobbet de sökte. I förra årets undersökning hade allt annat förbättrats, men det hade blivit ännu lägre i tak.

Bakgrunden till diskussionen är regeringsförslaget om företagshemligheter som nu är ute på remiss. Enligt den kan till exempel kronofogden få rätt att komma hem till en anställd och leta efter bevis om arbetsgivaren misstänker att personen röjer hemligheter.

En privatanställd som vänder sig till medier med kritik riskerar sitt jobb. Lagen gäller inte offentligt anställda, som har ett starkt skydd i grundlagen för att berätta offentligt om missförhållanden. Men i  STs undersökning kände medlemmarna sig ändå inte fria att framföra kritik.

Öppna jämförelser 

– Det är ingen helt okomplicerad fråga i vården. Arbetar du i offentligt producerad verksamhet eller verksamhet i samhällets tjänst ingår det att utveckla och vara pådrivande. Yrkesgrupperna har etiska koder med skyldighet att ge god vård och bevara sekretess, men också en skyldighet att rapportera missförhållanden enligt lex Maria och lex Sarah, sa Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund.

Men hon ser positiva tecken på att öppenheten stärks, till exempel de öppna jämförelserna av vård och behandling. 

– Privat tillkommer diskussionen om företagshemligheter som skapar en hel de orosmoment och problem för våra medlemmar. Var går gränsen mellan att gå ut och dela med sig av positiva saker och att avslöja hemligheter?

Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén sa att all information hon får tyder på att vi alla börjat vänja oss vid att det har blivit tystare och hon kallade det livsfarligt. Men Lars Gellner från Svensk näringsliv trodde att problemen var mer utbredda på offentliga arbetsplatser.

– Jag kan inte se att det är fel att först ta kritiken internt, innan man ringer Aftonbladet. Även rätt harmlösa uppgifter kan visa sig skada och samarbete med utlandet kan försvåras om vi inte kan garantera att företagshemligheter bevaras.

Förstår inte rädslan

Lars Gellner påpekade att både han och vd:n för det företag där kvinnan bakom lex Sarah arbetade tycker att det var bra att hon gick ut i media.

– Jag kan inte förstå varför man är så rädd. Så länge vi använder offentliga medel vill vi också ha insyn. Behovet av insyn minskar inte om verksamheten är privat. För oss är det ett krav i all offentlig upphandling, kommenterade Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu ur publiken.

Journalistförbundet kräver att ingen arbetsgivare ska kunna efterforska källor, att alla anställda ska kunna vända sig till massmedier oavsett vem som är arbetsgivare, och att anställningsskyddet förstärks så att kritik mot arbetsgivaren inte ensamt kan vara grund för avsked eller uppsägning.

– Staten har skaffat sig en allt större rätt till vårt privatliv och som individer står vi oss oerhört slätt. För att inte gå mot ett mer odemokratiskt samhälle behöver vi stärka meddelarskyddet så att det omfattar alla, sa Agneta Lindblom Hulthén.  

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida