Hur mycket är din hälsa värd?
Inte mycket, konstaterar sjuksköterskan Kaj Johansson, som fick diagnosen hepatit c 1999 och lider av sviterna än. Försäkringsbolaget gav honom tre månaders ersättning för sveda och värk.
I september förra året fick Kaj Johansson äntligen sin anmälan om arbetsskada godkänd av Försäkringskassan.
– Det var ett viktigt beslut, inte bara för mig utan för hela vår yrkeskår. Det innebär att blodsmittan bedöms som skadlig inverkan av arbetet, säger han.
Men ersättningen för den smitta som fortfarande plågar honom tycker han är upprörande låg. Totalt har han fått 55 500 kronor från försäkringsbolaget.
Kaj har arbetat med missbrukare och inom akutsjukvård sedan början av 1980-talet och det har hänt, inte bara en gång, att han har stuckit sig på kanyler. När viruset upptäcktes i hans kropp hade han länge känt sig slutkörd. Efter arbetsdagens slut var han så trött att han var tvungen att ta taxi hem.
– Jag jobbade som bemanningssyrra under den här tiden och kopplade mina symtom till jobbet. Det var mycket att göra, stressigt och jag var på nya arbetsplatser hela tiden, berättar Kaj.
Efter att läkaren på infektionskliniken hade ställt diagnosen hepatit c uteslöts raskt möjligheterna att Kaj hade smittats genom blodtransfusion eller narkotikamissbruk. Han fick ett intyg på att det hade skett i arbetet. Tiden efteråt minns han som ett kaos. Han berättade ingenting för kollegerna på sina olika arbetsplatser, men till sin flickvän, sin dotter och sina föräldrar sa han som det var.
– Det var tufft, säger han sammanbitet.
2003 började Kaj engagera sig i Riksföreningen för hepatit c. Det var efter att ha insett att han inte var ensam som han kunde uppbåda den energi som behövs, både för att göra en anmälan om arbetsskada och för att driva frågan om ersättning.
Han började gå igenom vilka patienter som var tänkbara smittoöverförare. Det var en näst intill omöjlig uppgift att försöka rekapitulera vad som hade hänt mer än tio år tillbaka i tiden. Sedan han 1993 började arbeta på bemanningsföretag hade han varit på närmare hundra olika arbetsplatser.
En kollega kom ihåg en stickincident med en svårt leversjuk patient som senare avled, och intygade att den hade inträffat. Men Kaj har aldrig lyckats härleda sin smitta till någon specifik patient.
– Det har gjort att det har tagit lång tid att få min anmälan om arbetsskada godkänd av Försäkringskassan, säger han.
Kajs hepatit klassificerades som genotyp 1 – den mest aggressiva formen av sjukdomen. I april 2004 påbörjade han en medicinsk behandling som skulle komma att pågå under nästan ett år. Han fick interferoninjektioner och ribavirintabletter och mådde ungefär lika dåligt som en cancerpatient gör under en cellgiftsbehandling. Under det året var han helt sjukskriven.
– Jag hade kondition som en 90-åring och fick hjälp av mina föräldrar och vänner att handla mat. För att orka psykiskt sökte jag på eget initiativ hjälp inom psykiatrin och började i kognitiv terapi, berättar Kaj.
Han fick en kuratorskontakt på sjukhuset i samband med den påfrestande medicinska behandlingen, men sin terapi fick han bekosta själv. Det har kostat honom 27 000 kronor och han ser det som väl investerade pengar.
Förra året blev Kaj helt friskförklarad. Han är jätteglad, säger han. Våldsamt tacksam, för med hans allvarliga form av hepatit var risken att inte bli helt återställd 50 procent. Men livet blir kanske aldrig mer detsamma. Kaj är delvis sjukskriven och har fortfarande svårt att möta patienter. I dag arbetar han med telefonrådgivning på en vårdcentral.
– En gång kom en svårt blödande patient dit och jag vände i dörren. Så kan man inte agera som sjuksköterska, konstaterar han.
Nu frågar han sig hur hans lidande kan vara så lite värt. Från försäkringsbolaget afa har Kaj fått 48 000 kronor för invaliditet och anspänning och 7 500 för sveda och värk under tre månader.
Försäkringsbolaget afa förvaltar avtalsförsäkringar beslutade i förhandlingar mellan fackförbund och arbetsgivare. De fick kännedom om Kajs fall redan 2003, men gjorde ingenting med hänvisning till att det inte rörde sig om ett olycksfall i arbetet. »Vi väntar på Försäkringskassans prövning«, blev beskedet.
– afa kunde ha gjort en självständig prövning även av Kajs ärende, men gjorde inte det. Inte heller upplyste de honom om att ersättning kunde ges även vid arbetssjukdom, säger förbundsjuristen Claes Jansson vid lo-tco rättsskydd.
2005 fick han i uppdrag från Vårdförbundet att driva Kajs ärende och han ger både Försäkringskassan och afa underkänt.
– Försäkringskassan borde ha satt in rehabiliteringsåtgärder i stället för att dröja med sina beslut, säger Claes Jansson.
Enligt afa:s regler ska ersättning för sveda och värk betalas för den akuta sjukdomsperioden, men Kaj har bara fått för tre månader. Skadecontrollern Börje Tillbom kan inte svara på varför Kaj har bedömts så snålt.
Dessutom kan afa ge ersättning för psykoterapi, men trots att Kaj har haft stora utlägg för det och trots att han inte har råd att fortsätta så har afa sagt nej till sådan ersättning. Varför?
– Det är bedömningar som görs i varje enskilt fall, säger Börje Tillbom, utan att kunna förklara varför just Kaj inte har fått det.