Ivapatienter mår bättre av massage

Förstoppning motverkas, blodtrycket sjunker, ångest, oro och smärta lindras. Det är några av de effekter som personalen på iva i Umeå har sett hos de patienter som får massage.

»Jag hade så ont och den smärtlindring jag fick hjälpte mig inte. Det var först när du kom och gav mig handmassage som jag kunde slappna av och slutade ha ont. Det är det bästa jag minns av min vård på intensiven och jag ville ringa och tala om det för dig så att du kunde tala om det för andra så att de också får veta det.«

Så sa en ung person som vårdades på intensivvårdsavdelningen, iva, vid Norrlands universitetssjukhus efter ett trauma. Trots stora mängder smärtlindrande mediciner intravenöst gick det inte att åstadkomma full smärtlindring och detta skapade en enorm oro och ångest hos patienten. När en kollega frågade om hon fick ge taktil handmassage gick patienten efter viss tvekan med på att ta emot behandlingen. Under tiden den gavs kom patienten till ro och somnade, helt opåverkad av sin smärta.

Arbetet med att massera patienterna inleddes lite av en slump i samband med att en av gruppens medlemmar gav magmassage (babymassage) till en patient som inte hade skött magen under vårdtiden. Detta visade sig ha god effekt och därefter utförde sjuksköterskan vid behov magmassage på de patienter som led av förstoppning under tiden på iva.

Hösten 2002 inleddes ett sedationsprojekt, där syftet var att minska användningen av läkemedel för sedation och smärtlindring. I samband med detta väcktes frågan om massage kunde vara ett alternativ för att nå sedationsmålen. Två av kollegerna gick därför steg ett i Taktipros utbildning och använde sedan sina kunskaper för att massera patienterna.

Detta föll väl ut; patienterna var nöjda. Då behovet ständigt ökade, fortsatte kollegerna med steg två i utbildningen. Under hösten/vintern 2003 startades en grupp på iva där alla kunde ge massage till patienter. De utarbetade en strategi för hur arbetet med att ge massage på iva skulle se ut och fungera. Alla i gruppen har nu gått steg ett och två i utbildningen. Tre av dem är diplomerade Taktipromassörer.

Tack vare en mycket positiv och engagerad chef kunde vi på arbetstid boka en behandlingsdag, där en person ur gruppen fanns tillgänglig för att ge massage varje torsdag. Inledningsvis masserades personalen på iva. Syftet med det var att kunna utvärdera massagen och att förankra metoden hos kollegerna som inte ingick i gruppen som masserade.

När vi inom gruppen kände oss säkra på metoden och hade fått positiv feedback från våra kolleger, så beslutade vi oss för att vända oss till patienter, deras anhöriga och till långtidssjukskrivna kolleger. Successivt har vi allt mer inriktat oss på att i första hand ge massage till patienter och deras anhöriga.

Då efterfrågan och behovet av massage var stort utökades antalet behandlingsdagar från en till fem per vecka. Därmed finns det alltid någon ur massagegruppen tillgänglig för att ge taktil massage till patienter eller kolleger. Behandlingsdagen inleds med massage av patienter ute på avdelningen under förmiddagen och massage av kolleger på eftermiddagen. Vi har en pärm i personalrummet där kollegerna kan boka tid.

Varje vardag ska det i mån av tid och möjlighet, och om verksamheten tillåter det, finnas en kollega ur massagegruppen som är frikopplad från vårdarbetet för att ge massage. Vi som masserar försöker vara flexibla i vårt arbete och kolla av hur det ser ut på avdelningen. Finns det behov av oss går vi in och hjälper till vid lunch-avlösningar, vändningar, transporter eller annat.

Arbetskamraternas mottagande var lite avvaktande i början, men har med tiden blivit positivt. Hos läkarkåren fanns inledningsvis en viss skepsis, men med de goda resultat vi har kunnat visa på så ökade snart efterfrågan även från dem. Flera gånger har även andra kliniker ringt och bett om att få massage till sina patienter.

Till anhöriga och personal ges mestadels rygg-, hand- eller fotmassage. I mån av tid kan de även få helkroppsmassage. Den form av massage som ges till patienterna är hand-, fot-, rygg- och/eller magmassage.

Skälen till att vi ger massage är många och varierande. Magmassagen ges i syfte att förbättra tarmperistaltiken och motverka förstoppning. Hand- och fotmassagen ges i huvudsak för att lindra ångest och oro samt för att dämpa smärtupplevelsen. Beroende på problematik och patientens individuella behov ger vi massage vid enstaka eller upprepade tillfällen per dag. Vid förstoppning har vi sett att upprepade tillfällen per dag i kombination med osmotiskt verkande laxantia och sondnäring har god effekt.

Andra effekter som vi har sett är att blodtrycket sjunker, pulsen går ner, intrakraniellt tryck (icp) kan sjunka, saturationen (syremättnaden) ökar och diuresen ökar. De patienter som har varit vakna och fått massagebehandling har berättat att den har hjälpt dem att slappna av och att somna. Den har också minskat oroskänslan och dämpat deras smärtor.

Anhöriga som fått massagebehandling beskriver att deras oro har minskat och att de har kunnat gå ner i varv och slappna av. Många somnar under behandlingen.

Det är oftast vi i massagegruppen och våra kolleger som bedömer att en patient kan vara hjälpt av massage, men det händer att även läkare »ordinerar«. Massagen dokumenteras i datasystemet, se faktaruta, så att den kan korreleras till de variabler som kontinuerligt mäts och visas i trender, exempelvis puls, blodtryck, respiration, diures, intrakraniellt tryck, retentioner via sonden, defekation. Vissa data kan ses på trender direkt i datorn och kan korreleras till olika aktiviteter eller behandlingar.

Tack vare detta system har vi direkt kunnat korrelera effekter av massagen på olika vitalparametrar, såsom blodtryck, puls, andningsfrekvens, intrakraniellt tryck med mera genom att markera start och stopp av massagebehandlingarna vilka ses som markeringar på trenderna.

Vi ger inte massage till patienter som är cirkulatoriskt instabila, de med sepsis eller de som är i väckningsfas, eftersom dessa har ett enormt stresspåslag som kan förvärras i samband med för mycket yttre stimuli. Vi masserar inte heller de patienter som enligt anhöriga motsätter sig beröring eller de som har skador som omöjliggör någon form av massagebehandling. Vid tvekan om massage bör ges, konsulteras den ansvariga läkaren. I de fall som vi efter påbörjad massage ser att patienten inte mår bra av behandlingen, avbryts den direkt.

2006 gav vi totalt 459 behandlingar: 251 massagebehandlingar till patienter, 38 till anhöriga och 170 till kolleger. Mellan den 4 januari och 11 december 2007 har vi gett totalt 399 massagebehandlingar till patienter, personal och anhöriga. Flertalet, 196, har getts till patienterna, medan personalen fått 190 och anhöriga 13.

Det finns en del studier gjorda på upplevelser i samband med taktil massage, men vad som sker fysiologiskt vid aktivering av kroppens största organ, huden, är än så länge ett relativt outforskat område. Detta har vi tagit fasta på och två av kollegerna i Taktiprogruppen är i skrivande stund i full färd med att förbereda en kommande studie. De har tidigare skrivit en c- och en d-uppsats i ämnet och har nu för avsikt att undersöka och utvärdera den taktila massagens effekter på människans fysiologi. Därför är vi just nu fem personer i taktilgruppen, två sjuksköterskor och tre undersköterskor.

Prisat projekt

• I februari 2007 tog Taktiprogruppen på iva/NUS emot ett stipendium på
  12 000 kronor av Taktipro för sitt arbete med taktil massage.

Lästips

• Ardeby S. Arbeta med beröring. Ambosantus 2005.
• Ardeby S. När orden inte räcker. Ambosantus 2003.
• Uvnäs-Moberg K. Lugn och beröring. Natur och kultur 2000

TEXT FÖRFATTARE:

Marie Vikström
är intensivvårdssjuksköterska på
Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå.
Tel: 090-785 30 00. marie.vikstrom@vll.se

Jeanette Eriksson är undersköterska.

Ann-Britt Nordin är undersköterska.

Åsa Oscarsson är iva-sjuksköterska.

Therese Jakobsson är undersköterska.

Samtliga arbetar på intensivvårdsavdelningen på Norrlands universitetssjukhus.