Läkare tål samvetsstress sämre än sjuksköterskor
Risken för att bli utbränd i vården är betydligt större bland läkare än bland sjuksköterskor.
Länge hette det att det var de med lägst utbildning som låg i farozonen för att drabbas av utmattningssyndrom. Senare års forskning har visat att det är precis tvärtom.
Det stämmer väl överens med resultaten av den undersökning som sjuksköterskan och doktoranden Ann-Louise Glasberg vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, låtit göra på samtlig personal (exklusive sekreterare och städpersonal) inom Södra Lapplands sjukvårdsdistrikt.
Av cirka 600 anställda har mer än 400 svarat på en enkät om samvetsstress och utbrändhet.
Läkare värst utsatta
Hennes studier visar att de som är mest i farozonen är läkarna, därefter kommer psykologer, sjukgymnaster och arbetsterapeuter.
Sjuksköterskor och undersköterskor får i relation till framför allt läkarna ganska måttliga poäng på den utbrändhetsskala som hon har använt sig av för att mäta de olika yrkesgruppernas utsatthet.
En förklaring till varför just läkarna är så utsatta i undersökningen tror hon kan vara att den är gjord i Västerbotten där läkarbristen är stor.
– För att sjukskriva sig som läkare måste du må väldigt dåligt. De kanske tvingar sig att jobba längre än andra yrkesgrupper inom vården innan de tar sina symtom på allvar, säger hon samtidigt som hon understryker att det är en spekulation.
En annan förklaring kan vara att läkarna i högre grad än annan vårdpersonal drabbas av den dimension av utbrändhet som går under benämningen depersonalisering. De förändras som personer och känner ofta inte igen sig själva. De blir cyniska och allmänt negativa. Ibland går det så långt att de börjar tycka illa om sina patienter.
– Jag tror att det kan vara lättare att fortsätta jobba om man blir cynisk än om man blir emotionellt utmattad, säger Ann-Louise Glasberg som disputerar på sin avhandling den 25 maj.
Vissa drabbas inte
Det var på Vårdstämman som hon under ett symposium om samvetsstress och utbrändhet berättade om sina resultat. På podiet fanns förutom professor emerita Astrid Norberg ytterligare fyra doktorander och tre handledare. De ingår alla i det stora samvetsprojekt som Astrid Norberg startade vid Umeå universitet för ett antal år sedan.
En av deltagarna var sjuksköterskan och psykologen Gabriella Gustafsson som berättade vad som kännetecknar vårdpersonal som antingen går in i väggen på grund av samvetsstress eller förblir friska.
Hennes intervjuer med 20 utbrända respektive 20 friska personer på samma arbetsplats visar att de som drabbas av utmattningssyndrom ofta bär på en känsla av att vara offer för omständigheterna. När det blir för mycket ber de sällan om hjälp, de prioriterar inte sig själva och bär ständig på en känsla av att inte duga.
De som under samma omständigheter håller sig friska beskriver vårdarbetet mer från ett helhetsperspektiv och har lättare för att dela in dygnet i de 24 timmar som det faktiskt utgörs av. När de drabbas av motgångar försöker de lära sig av erfarenheterna istället för att låta sig slås ned. De tar hand om sig själva och har medvetna strategier för hur mycket energi de ska lägga ner på saker och ting.