Meningsfull vård har fokus på relationen

Greta är glad och förväntansfull i kväll. I morgon ska hon och kontakt­mannen Anna åka och titta på Gretas gamla hem. När Anna har vård-tagarfokus på schemat kan hon ägna sig helt åt sina vårdtagare. Då sköter en annan undersköterska allt praktiskt. Men så har det inte alltid varit.

Greta har bott på äldreboendet i fem år nu. Hon är trygg med sin kontaktman, undersköterskan Anna, som vet hur Greta vill ha det. När Anna inte arbetar är det i stället Birgit som hjälper Greta. Det fungerar också bra, men det är Anna som hon kan prata med om allt hon tänker på eftersom de känner varandra så väl och är tillsammans hela dagarna. Anna har också Edit som »sin« vårdtagare. De tre brukar göra olika saker tillsammans, till exempel handla, fika, spela spel och andra saker som Greta och Edit är intresserade av att göra.

Tidigare hjälptes alla undersköterskor åt med allt. Då visste inte Greta vem som skulle hjälpa henne, det kändes väldigt oroligt eftersom det inte var alla som visste hur hon vill ha det för att till exempel slippa värken i knät. Om benet vrids det allra minsta utåt så får Greta ont och det håller i sig hela dagen. Hon vågade heller aldrig be om hjälp vid måltiderna eller med att komma till toaletten förrän det var precis nödvändigt, eftersom det verkade som att undersköterskorna hade så mycket att göra. De sprang omkring och arbetade i ett högt tempo hela tiden. Om någon av vårdtagarna ringde på hjälp, avbröt kanske tre undersköterskor sina morgonbestyr inne hos sina vårdtagare för att svara. Den av dem som kom först hjälpte den vårdtagare som hade ringt och de andra två återgick till sina sysslor. Samma sak om telefonen ringde. Undersköterskorna blev hela tiden avbrutna i sitt arbete och vårdtagarna upplevde att de satt och väntade mest hela dagen.

Vårdtagaren följde avdelningens rutiner, mattider och rasttider. De praktiska göromålen hjälptes all personal åt med; att fylla på förråd, städa skölj och tvätta kläder var allas ansvar. Undersköterskorna kände sig stressade, trötta och frustrerade över att inte räcka till hur mycket de än arbetade. Även de anhöriga tyckte att det var tråkigt och sorgligt att se sina närstående så passiva och utan möjlighet att leva sina liv som tidigare.

Vi som har skrivit detta är båda sjuksköterskor och eftersom vi dessutom är tvillingsystrar har vi under 36 år i vården sett och ofta diskuterat detta förhållningssätt till vårdtagare. Till slut bestämde vi oss för att ändra på det.

Vi började bygga upp ett relationsinriktat arbetssätt utifrån ett salutogent synsätt. Med det ville vi öka delaktighet och livskvalitet hos vårdtagarna, att personalen skulle känna sig mindre stressad, känna större arbetsglädje och få en ökad yrkesstolthet samt att närstående skulle ges ökat medinflytande och delaktighet. Vi delade arbetet i en praktisk del och en del med fokus på vårdtagaren. På det sättet ville vi bryta de fasta rutiner som tidigare hade styrt vårdtagarens vardag och i stället anpassa vården till individen.

För Greta innebär det relationsinriktade arbetssättet att hon nu har Anna som kontaktman och att hon känner sig trygg med henne. Greta och Anna gör en veckoplanering tillsammans. Den kan se ut så att Anna på måndagen hjälper Greta att duscha och under eftermiddagen gör de en utflykt tillsammans. Elsa följer med på utflykten eftersom även hon har Anna som kontaktman. Tisdagen ägnar de åt att handla och på onsdag när Anna är ledig kommer Birgit som är medansvarig kontaktman för Greta, och som hon också känner sig trygg med. Greta vet att hon då får hjälp av Birgit med sina dagliga behov. Utflykter och andra aktiviteter gör hon där­emot med Anna, det får därför vänta tills hon är i tjänst.

Varje dag läser de undersköterskor som har vårdtagarfokus även tidningen för de boende efter frukost. De umgås sedan hela dagen med sina vårdtagare, det betyder att de har det vi kallar för kvalitetstid hela dagen. Den som har praktisk tur gör allt det praktiska arbetet, utom dusch, påklädning och liknande för den enskilda vårdtagaren. En svårighet för dem som har vårdtagarfokus kan vara att låta bli att hjälpa till med de praktiska göromålen.

För de vårdtagare som behöver hjälp med adl av två undersköterskor gör dessa upp på morgonen om vem som hjälper vem under dagen.

På torsdagen arbetar Anna igen, då ska hon och Greta damma lägenheten. Resten av veckan har närstående varit med och planerat dagarna tillsammans med Greta. De fasta rutinerna på natten är borttagna och har ersatts av individuella genomförandeplaner. Det innebär att Greta får den hjälp hon behöver och önskar även nattetid.

För undersköterskorna sparar det nya arbetssättet tid och energi. De tycker att det är roligt att gå till arbetet. De säger att de går till »sina« vårdtagare, inte till avdelningen. Arbetet känns mer meningsfullt, hanterligt och begripligt, yrkesstoltheten har stärkts och de känner sig mer behövda. Att ha kvalitetstid med sin vårdtagare är positivt, känslan av stress minskar betydligt. De känner att de har krafter kvar när arbetsdagen är slut när de arbetar relationsinriktat.

En genomförandeplan görs av undersköterska, sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast och enhetschef tillsammans med vårdtagaren. Det gör att undersköterskorna upplever att de får en bättre dialog tvärprofessionellt. Känslan att vara en del av ett professionellt team gör det lättare att hantera svåra situationer. Sjuksköterskan leder arbetet och ansvarar för att genomförandeplanen görs professionellt när det gäller allmän och specifik omvårdnad.

För vårdtagaren är de stora vinsterna med arbetssättet att hon blir behandlad och bemött som den person hon är och alltid har varit, inte som en i mängden. Det ökar också möjligheten att få leva sitt liv på samma vis som tidigare, trots sjukdom och hjälpberoende. Man och hustru kan ges möjlighet att fortsätta leva tillsammans i så stor utsträckning som möjligt, eftersom de är med och gör veckoplaneringen. Med vårt arbetssätt kan även anhöriga känna sig trygga med att deras närstående får alla sina behov tillgodosedda på ett tryggt och säkert sätt, även när de anhöriga inte orkar eller kan vara så mycket på boendet.

Detta arbetssätt är en systemförändring som vi påbörjade 2003. Tack vare en tydlig organisation och tydliga vinster för vårdtagare, närstående och personal, och att efterträdande chef fortsätter att hålla arbetssättet vid liv tillsammans med personalen, har det fortsatt att fungera, även sedan jag, Doris, slutade min anställning som enhetschef.

Utvärdering

• Monica Berggren har påbörjat en studie för att ta reda på undersköterskornas uppfattning av det relationsinriktade arbetssättet. Nästa steg är att ta reda på hur vårdtagare och närstående uppfattar arbetssättet.

Referenser

Antonovsky A. Hälsans mysterium.  Natur och Kultur 1991.

TEXT:

Monica Berggren är distriktssköterska och
adjunkt vid Karlstads universitet.
monica.berggren@kau.se

Doris Söderman är verksamhetsutvecklare och
medicinskt ansvarig sjuksköterska i Gunnared.
doris.soderman@comhem.se