Susanne först att anmäla bröstcancersom arbetsskada

Susanne Ericsson läste i Vårdfokus att danska kvinnor efter långvarigt nattarbete kan få sin bröstcancer godkänd som arbetsskada. Nu vill hon få sin egen sjukdom prövad.

Biomedicinska analytikern Susan­ne Ericsson tror att hennes 21 år med arbete på natten har orsakat den bröstcancer hon drabbades av i början av 2000-talet. En arbetsskadeanmälan är inlämnad och hon väntar på vad som ska hända härnäst.

Upptäckten gjorde hon under en solig semesterdag vid Medelhavet tillsammans med maken. När hon skulle smörja in sig med solskydd kände hon en liten knöl högt upp i högra bröstet. Knölen visade sig vara bröstcancer och det blev snabbt mammografi, biopsi, ultraljud och två operationer. Först togs knölen bort och efter analys blev det en andra operation då några lymfkörtlar avlägsnades. Sedan väntade cytostatikabehandling och strålning.?

Då hade Susanne inte en tanke på att cancern skulle kunna ha något att göra med att hon hade arbetat natt i många år. Det slog henne först när hon läste i Vårdfokus om att danska sjuksköterskor kan få sin bröstcancer godkänd som arbetsskada.??

Susanne började arbeta på natten i början av 1970-talet. Man hade börjat lägga epiduralbedövningar på födande kvinnor och då togs skallprov för att kunna följa barnets mående under förlossningen. För att Susanne och hennes kolleger på Akademiska sjukhuset i Uppsala skulle kunna göra blodgas­analyser på nätterna hade de beredskap, men behovet ökade och det blev ständig nattjänstgöring. Det passade henne bra. Barnen var små och natt­arbetet gav henne mer sammanhängande ledighet. Totalt blev det 21 år på natten för Susanne innan hon gick tillbaka till att arbeta på dagen.

När det var dags för behandling gickSusanne till frissan och fick håret klipptoch slingat — den frisyren fick bli peruk­makarens modell. Det kändes bra att ha en fin peruk när håret lossnade. Mitt under behandlingsperioden gjorde hon en resa till Kreta med sin mamma och sina systrar. De gick på långvand­ring; Susanne med picc-line i armen, men det fungerade. Över huvud taget tycker hon att den drygt halvårslånga behandlingen gick förvånansvärt bra.??

Flera av arbetskamraterna fick också bröstcancer under den här tiden; totalt sex drabbades inom tre år. Fyra hade arbetat natt under olika perioder och olika länge, de övriga hade arbetat dagtid. ?De kände att det inte kunde vara en slump att så många på samma arbetsplats drabbades av bröstcancer under en så begränsad tid, så de kontaktade bröstsjuksköterskan på onkologen. Länshälsan kopplades också in.

De tittade på luften och miljön för övrigt, men hittade ingenting. ??

Det positiva med att vara så många drabbade på samma arbetsplats var att det alltid fanns någon att prata med. ?

— När någon av oss inte riktigt orkade hjälptes vi åt, berättar Susanne.?

Hon kände också stöd både från arbetet och onkologkliniken under tiden hon var sjuk, och hemma stött­ade maken. Nu är hon frisk från sin bröstcancer, men att ha arbetat natt i så många år har satt sina spår. Hon sover väldigt lite, sällan mer än fem timmar per natt, men säger att hon inte lider av det. ”Jag har vant mig.”