VILKET LYFT! Rätt teknik fick bukt med arbetsskadorna

Receptet är enkelt: »Vi lyfter inte, vi förflyttar«, säger sjuksköterskan och utbildningsledaren Marianne Eldh. Det låter som ett mantra, och det har gett resultat: Karlskoga lasarett har få sjukskrivningar och inga arbetsskador.

29 augusti 2008

Jag åkte till Karlskoga för att lära mig om lyftteknik och åkte hem med ny kunskap om omvårdnad och säkerhet. Målet är att ingen ska skadas och inte heller tycka att arbetet är tungt. Och jag får se hur det går till.

När en förflyttning ska göras planeras den utifrån patientens sjukdom eller skada, behov och förmåga. En riskanalys görs. Förflyttningen ska genomföras på ett så säkert sätt som möjligt för både patient och personal. Hur många personer som måste vara med och vilka hjälpmedel som behövs bedöms. Vården ska inte vara tyngre än nödvändigt för vare sig patient eller den som vårdar och patientens egen förmåga ska tas tillvara i mesta möjliga mån.

– »Avlärningen« är svårast. Vi vill ofta lyfta, göra för mycket. I stället väntar vi på patienten, som då kan göra mycket själv. Mycket handlar om vår attityd, att ta vara på patientens förmåga, säger Marianne Eldh.

Ofta lyfter sjuksköterskor och undersköterskor för att de vill att det ska gå fort. Så får det inte gå till. Inte heller ska den som hittar en patient som har ramlat på toaletten och ligger illa, kanske klämd mellan vägg och toalettstol, reagera med ryggmärgen och själv börja lyfta och dra i patienten. Personalen på Karlskoga lasarett ska vara »avprogrammerad« och göra på rätt sätt.

– Vi nöter bort att ha bråttom. Jag kan lossa på en hand i kläm, men inte börja riva och slita i patienten. I stället ska jag göra en bedömning av vad som behövs, till exempel om vi behöver vara fler. Det går också ganska fort, säger Solveig Torensjö som är sjuksköterska på iva och instruktör.

Det handlar om ett helhetstänkande där det centrala är patientens behov av omvårdnad. Och naturligtvis säkerheten, även personalens. Till och med att tänka på vad personalen har på fötterna ingår.

Inför en förflyttning som bedöms som svår går personalgruppen igenom hur de ska göra och övar på varandra. Att göra rätt innebär att ta hjälp av patienten, hjälpmedel och de faktiska förhållandena. Överallt, på hyllor i patient­rum och i korridorer finns gliddynor (sliders), glidskivor och kuddar i alla tänkbara storlekar och modeller. Genom att placera ett draglakan eller en slide under patienten som har ramlat på golvet på toaletten kan han dras ut på golvet eller i korridoren där det finns mer plats. Har personalen väl lärt sig hur det ska ut­föras tar det inte längre tid.

När Marianne Eldh kom till Karlskoga lasarett som utbildningsledare i början av 1990-talet var åtskilliga sjukskrivna och arbetsskadeanmälningarna många. Hon hade läst om och upprörts över att kvinnors hälsa blev allt sämre och ville göra något för att de skulle hålla sig friskare. En fråga från dåvarande personalchefen om vad de kunde göra, kom att bli starskottet för den jättesatsning på utbildning av vårdpersonalen som nu har lett till att skador i patientarbetet och sjukskrivningar på grund av arbetet sedan flera år är noll.

I utbildningen i förflyttningskunskap ingår även anatomi för att var och en ska förstå hur arbetsskador uppstår och varför det är så viktigt att inte belasta den egna kroppen i onödan. Alla måste också lära sig hur alla hjälpmedel fungerar, inte minst sängarna. För att ingen ska skadas får lyftarna – för de finns, men används nästan aldrig – bara skötas av dem som har körkort för dem.

Sjuksköterskan Mikael Reinholdsson är instruktör och arbetar både på ambulansen och på anestesiavdelningen. Han berättar hur personalen tidigare parerade med sin egen kropp när de körde en säng ensam för att den inte skulle svänga från sida till sida. Att köra runt ett hörn med en bångstyrig säng innebär ofta att man drar till med axeln, och det gör ont efter några gånger.

– Det sliter väldigt mycket på kroppen. Nu har vi lärt oss att hjulen i fotänden på sängen, styrhjulen, ska vara låsta när man kör en säng ensam, förklarar han.

Mikael visar och jag fattar hur mycket lättare det är att köra en säng på det sättet.

Marianne Eldh återkommer ofta till att vårdpersonalen alltid ska tänka omvårdnad. Patienten ska ligga säkert och bra, och själv kunna manövrera sin säng om han eller hon vill. Den ska vara konstruerad och utrustad så att den förebygger vårdskador. Därför används alltid trögskumsmadrasser – även i ambulanserna. Särskilda operationsbord och sängar för tunga patienter, upp till 250 kilo, med extra tjock madrass har införskaffats.

En viktig princip är att en säng ska vara utrustad med bara precis det som patienten behöver. Allt onödigt, som den obligatoriska plasten, ska bort. Grundutrustningen utgörs av madrass, lakan och kudde. Övrig utrustning läggs till efter bedömning av varje patients behov. Ska det vara draglakan i sängen måste det finnas en tanke med det. Likadant är det med andra hjälpmedel, både när de sätts in och när de tas bort ska frågan varför finnas med.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida