Här tar sjuksköterskorna sömnmedel för att orka jobba skift

Fem sjuksköterskor på en intensivvårdsavdelning berättar öppenhjärtigt, men anonymt, om sina sömnproblem.

”Förut lade jag alltid tabletten intill sängen och låg vaken och stirrade i taket. Nu vet jag att jag måste ta den”, säger hon och tittar på kollegerna runt bordet som nickar och ser allvarliga ut.

Jag är på en intensivvårdsavdelning på ett större sjukhus i en mellanstor svensk stad. Här är nattbemanningen hög eftersom de vårdkrävande patienterna behöver tillsyn dygnet runt. Sjuksköterskorna pratar öppet med varandra om sina sömnproblem, men behovet av sömntabletter är fortfarande ett tabubelagt ämne. Därför går vi undan till en annan del av sjukhuset efter arbetstidens slut. Sjuksköterskorna har också bett om att få vara anonyma. 

De har jobbat skift länge, upp till 40 år med blandade dag-, kvälls- och nattpass. De flesta är äldre. Men en av de lite yngre sjuksköterskorna berättar att han aldrig har kunnat sova på dagarna. Sömnmedel har därför varit en nödvändighet för honom för att han ska klara av att ta nattpass.?

I takt med att tröttheten ackumulerats har nedstämdhet, stress och sömnlöshet drabbat flera av dem. En av sjuksköterskorna fick sina problem när hon kom i klimakteriet. En annan drabbades när hon under en tuff period tog på sig många extrapass. ?”Min man tycker att jag borde byta jobb eftersom jag är kort i humöret, trött och orkeslös och ofta säger nej när han vill bjuda hem vänner”, berättar hon.

Ingen av sjuksköterskorna jag pratar med upplever att det finns utrymme för ett ”b-lag” som inte klarar av att arbeta natt. Trycket är hårt på alla som jobbar på avdelningen. Övriga kolleger tittar snett på dem som inte ställer upp. Chefen visar tydligt att de som inte är flexibla är mindre önskvärda, i stället för att vara lyhörd och prata om deras sömnproblem. ?

”Eftersom flexibilitet värderas högt har vi kommit efter lönemässigt. Och det går inte att få dagtjänstgöring på andra avdelningar eller mottagningar eftersom de tjänsterna är så eftertraktade. Vi är fast i en fälla.”

En av sjuksköterskorna ser väldigt pigg ut, med tanke på att hon har jobbat kväll och nu dag och bara sovit tre timmar natten innan vi träffas. Hon har provat sömntabletter, men tröttheten hon känner efter en natt med konstgjord sömn är större än en natt med många vakna timmar.?

”Jag kan inte ta sömntabletter, jag blir helt slut av det”, berättar hon.?

Hon och hennes kolleger runt bordet frågar sig hur arbetsgivaren kan vara så orädd om sin egen personal när man har samhällets uppdrag att förebygga hälsa. Oron finns där för att tröttheten ska leda till missbedömningar och fel.

”Vi har hand om svårt sjuka patienter, det är avancerad vård vi utför. Om man inte sovit är man inte riktigt alert. Man är nog en stor risk, även om man kanske inte upplever det så själv.”