Luftigt schema ger ork

Annelie Rask Malmborg orkar blanda dag och natt. Så borde alla ha det — tycker Vårdförbundet — som fortsätter prioritera kampen för bättre nattvillkor.

Hon har bara 300 meter från sängen i villan till gymmet i Skutskär. Det känns som en lång bit efter en natt med dålig sömn. Huvudet är tungt. Hon har inte lust med något. Men efter en timme med hantlar och maskiner vaknar kroppen.

?— En ledig dag är inte alltid en pigg ledig dag, säger Annelie Rask Malmborg, sjuksköterska på en akutvårdsavdelning vid Gävle sjukhus.

?Hon är nattmänniska och har lätt för att vända på dygnet. Ändå tycker hon att återhämtningen tar tid. Träning och strikta rutiner för sömnen hjälper henne att blanda dag och natt. Men utan arbetstidsförkortning och en tjänst på 90 procent hade det aldrig fungerat, säger hon. De flesta av hennes kolleger jobbar deltid för att orka. Nattpassen är populära eftersom de ger luft i schemat och tid till vila – och träning.??

För fyra år sedan gjorde Vårdförbundet en kursändring. Från att i alla år ha prioriterat högre löner i förhandlingarna med arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting, SKL, blev bättre arbetstider förbundets viktigaste krav. Fokus har varit nattarbete.

?Eftersom allt fler arbetar dygnets alla timmar, oavsett biologiska förutsättningar och utan centrala regler för skiftarbete, är bristen på återhämtning ett stort problem. Vårdförbundet vill därför få till ett nationellt avtal där återhämtning ingår i nattarbetstiden.

?— Det skulle innebära kortare arbetstid för alla som blandar dag, kväll och natt, vilket många av våra medlemmar gör i dag, säger Sineva Ribeiro, ordförande för Vårdförbundet.?

Vid årets kongress handlade flera motioner om att Vårdförbundet borde sätta målet ännu högre och kämpa för kortare arbetstid för alla. Trycket från medlemmarna är stort och på kongressen var det inte helt tydligt hur förbundsstyrelsen tänker jobba vidare med frågan. ?

Nu är svaret att bättre nattvillkor fortsätter att vara högsta prioritet i förhandlingarna med SKL, i alla fall just nu, berättar Sineva Ribeiro.?

Försöken att få till en modernare reglering av nattarbete i ett centralt avtal har mött stort motstånd från landsting och kommuner. Att få gehör för en generell arbetstidsförkortning skulle inte bli lättare. ??

I dag finns flera hundra olika lokala avtal som reglerar nattarbete. Annelie Rask Malmborg och hennes kolleger har ett av de bästa, med mest arbetstidsförkortning. Men det finns ett problem. Lokala avtal är lätta att säga upp och är därför både otrygga och kortsiktiga. Med bara tre månaders varsel kan villkoren försämras radikalt. Detta är precis vad som har hänt många av Vårdförbundets medlemmar runt om i landet. ?

Ett fåtal landsting har inga lokala nattavtal alls. Då gäller de allmänna bestämmelserna där nattarbete vid rotation inte ger någon tidskompensation.?

Cecilia Helldén, Vårdförbundets ombudsman med ansvar för arbetstidsfrågor, är 65 år och hade egentligen tänkt gå i pension. ?

— Men jag tänker fortsätta jobba tills vi fått till en central lösning kring nattarbete, säger hon.?

Vädrar hon framgång? Kanske. Men framför allt är det frustration som driver henne nu, berättar hon. För några år sedan delade inte ens arbetsgivarorganisationen SKL Vårdförbundets bild: att brist på återhämtning är ett problem. I dag säger inte SKL emot den verklighetsbeskrivningen. Ett partsgemensamt arbete pågår för att hitta nya lösningar i nattarbetstidsfrågan. Men kravet på en central överenskommelse har hittills bemötts med ett tjurigt ”vi vill inte”.??

Varför går det så trögt? En förklaring är att arbetstidsförkortning kostar pengar för arbetsgivarna, som gärna vill ha lokala avtal som lätt kan sägas upp om de blir för dyra.?

Vårdförbundet har inte heller lyckats sätta tillräckligt stor press på landstingen och kommunerna. Lokalt fortsätter förbundet att gå med på nattavtal med för lite tidskompensation, eftersom medlemmar hellre vill ha detta än inget alls. Det är fullt begripligt, men för att nå framgång krävs konsekvens och nationellt samlade krafter bakom kraven på bättre villkor vid nattarbete. ??

Under hösten öppnar sig en ny möjlighet att pressa arbetsgivarsidan. Sista december är det dags att förlänga, eller säga upp, det sifferlösa löneavtalet som SKL tycker är bra. Vårdförbundet kommer att lägga stor vikt vid motpartens samarbetsvilja i nattarbetstidsfrågan, berättar Sineva Ribeiro.?

— Jag säger till SKL varje gång vi ses, att här kommer vi inte att ge oss.??

Det Vårdförbundet vill är att tiden för återhämtning ska ingå i nattarbetstiden, vid varje nattpass oavsett anställningsform. I dag tvingas alla dela på nattpassen. Vettigare arbetstidsförkortning skulle kunna locka personer som har lättare för att arbeta natt att ta fler pass. Så är det på Annelie Rask Malmborgs arbetsplats. Där är nattpassen så populära att de som inte vill jobba natt slipper.?

Stressen i jobbet är så stor i dag att det även skulle behövas en generell arbetstidsförkortning, tycker hon.?

— Alternativet är att vi blir fler så att arbetsbördan blir mindre. Vi borde kunna arbeta heltid, kan man tycka, men det är det många som inte orkar i dag.

ENKÄT: Vilket är kongressens viktigaste beslut om arbetstider?
Lars Ludvigsson, 38, anestesisjuksköterska, kongressombud från Dalarna:
— Att det är en så otroligt prioriterad fråga. Det är till och med viktigare än lön just nu. Som enda yrkesgrupp jobbar vi skift utan ett centralt avtal som reglerar nattarbete. Jag tycker det är viktigt att vi fokuserar på natten, för det är där vi har störst problem med återhämtningen.

Annelie Ekengren Eliasson, 38, sjuksköterska, kongressombud från Halland:
— Att vi fattat beslut om att skapa en utbildning för huvudskyddsombuden. Stressrelaterade sjukdomar ökar i våra yrkesgrupper. Det hänger delvis ihop med våra arbetstider och huvudskyddsombuden har en viktig uppgift framför sig att försöka påverka och förändra.

Emma Klingvall, 30, specialistsjuksköterska inom kirurgi, kongressombud från Norrköping:
— Att vi ska fortsätta arbeta för hälsosamma arbetstider. Med den arbetsmiljö som vi har
i dag jobbar vi alldeles för mycket. Många väljer att gå ner i tid och det är en kvinnofälla. Man ska kunna arbeta 100 procent, även inom våra yrkesgrupper.