Att föda fel

Eva Selander och hennes man har sedan tidigare en autistisk son. När det andra barnet föds byts lyckan till förtvivlan när det visar sig att pojken har läpp-käk-gomspalt och hjärtfel. Eva blir förvirrad i den allmänna uppståndelsen…

30 april 2008

Värkarna satte äntligen igång. Mitt andra barn var på väg. Fostervattenprovet hade avslöjat att det var en kille och den blivande storebrodern hade bestämt namnet Erik.

Varför fostervattenprov?

Jag hade fyllt 35 år och mitt äldsta barn har autism. Denna gång ska allt bli rätt!

Vi har till och med kommit ihåg kameran, som vi glömde sist. När Erik är halvvägs ute uppmanar jag min man att ta kort.

Det händer ingenting…

– TA KORT!

Min man tar mycket tveksamt upp kameran och knäpper av en bild.

Och plopp… sonen är ute…

Jag har fött! Jag har fött! Jag är så duktig …

Varför är det så tyst? ok, att det inte är fanfarer, men ett grattis du har fött en välskapt son, skulle duga gott. Men barnmorskan säger ingenting.

Jag kravlar mig mödosamt upp till sittande och tittar ner på vad jag fött. Hjärnan arbetar frenetiskt. Ser inte barnmorskan hur konstig ungen ser ut?

Jag blir förvånad över min egen röst, när jag utbrister:

– Han är harmynt!!!

Nu vaknar barnmorskan till och säger milt:

– Jaa … det heter läpp-käk-gomspalt och han kommer att bli så fin, när han opererats.

Vad hette det?… inte nog med att barnet var konstigt. Jag blir rättad, när jag säger fel!

Jaha, så mycket för det friska barnet vi kände oss lovade.

En tung slöja sänker sig över rummet. Min man följer med läkaren när han undersöker Erik. Barnmorskan kommer in till mig och säger att det är ok att gråta. Jag tänker förvirrat: »Hur ska jag klara detta? Jag som har så svårt för att gråta.«

Men barnmorskan verkade tycka att det är viktigt. Hon ska nog fylla i det i journalen. Jag kämpar tappert och lyckas stolt pressa fram några tårar, så att barnmorskan blir nöjd.

Det tog mig år att förstå att tårarna skulle ha varit för mitt vanskapta barn.

När Erik är tillbaka, så återgår jag och min man till vårt ursprungliga uppdrag. Vi tittar intensivt in i Eriks ögon och diskuterar vad vi tror…

Barnmorskan är imponerad, vilka fantastiska föräldrar som beundrar barnets vackra ögon. Jag tittar inte på Eriks missbildade näsa och mun, det orkar jag inte ännu.

Jag måste ha svar på frågan vi haft i nio månader. »Har jag fött ett autistiskt barn till?« Jag och min man kommer fram till att med så arga och anklagande ögon, så är Erik nog inte autistisk.

På natten ligger vårt barn på observation. Klockan fem väcks vi av en läkare som frågar vad vi heter? Trött och förvirrad undrar jag varför man har rond mitt i natten!?

Men läkaren bara pratar och pratar. Varför säger han att han är ledsen? Vad är han ledsen för…? Vad har hänt?

Utan att fatta kommer tårarna och paniken! Något har hänt vårt barn. Erik har hjärtfel. Vårt barn rullas iväg i kuvös, mot ambulans. Sen blir det tomt och tyst.

En kvinna kommer fram och tar tag i mig och börjar gång, på gång säga:

– Du måste förstå, du måste förstå…

Vem är denna kvinna? Varför håller hon fast mig? Och vad ska jag förstå? När hon äntligen släpper taget, flyr jag… Åratal senare inser jag att den hotfulla kvinnan nog var sköterskan som upptäckt hur svårt sjuk Erik var. Hon ville att jag skulle förstå att hon gjort vad hon kunnat. Men jag förstod absolut ingenting.

Vi går tillbaka till vårt rum på förlossnings-bb och stöter på en nattpersonal. Förvirrat frågar jag henne om vi ska stanna här eller åka med Erik till annat sjukhus? Eller åka hem och glömma att jag fött barn?

Hon tycker att vi ska åka efter Erik och ordnar nytt rum på annat bb.

När vi kommer dit gratulerar personalen oss. Varför då?

Vi kommer utan barn. Erik ligger på hjärtavdelningen.

I går gratulerades vi till läpp-käk-gomspalten.

I dag gratuleras vi till hjärtfelen. Jag hoppas ingen gratulerar oss i morgon.

Och varför vill alla rädda människor krama mig?

Jag vill inte bli fasthållen. Jag är på min vakt. Jag är detektiv i denna besynnerlighet och försöker greppa vad som hänt.

 

FÖR KORRESPONDENS:
Vill du komma i kontakt med Eva Selander kan du
nå henne via: eva.selander@photonet.se

 

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida