För barnen som har cancer är sjuksköterskor hjältar
Vad fungerar bra och dåligt med barncancervården? I dag träffade socialminister Annika Strandhäll tre experter med egna erfarenheter - som lyfte sjuksköterskornas betydelse i cancervården.
Axel Svensson, 12 år, pustar ut i en stol efter ett långt samtal på socialminister Annika Strandhälls färgglada arbetsrum. Han berättar att han först trodde att socialministern var någon som jobbar med sociala medier, men att han nu vet att hon jobbar med vård och sjukhus och sjuksköterskor bland annat.
Själv har han erfarenheter från vården som cancerpatient och var i dag inbjuden att få praktisera på socialdepartementet tillsammans med Freja Löthén, 14 år, och Isak Thern, 25 år, som också haft cancer som barn. De fick se hur socialministern jobbar men framför allt fungera som experter. Efter flera år av behandlingar har de sett barncancervården inifrån och kan berätta hur det är att vara där.
Sjuksköterskorna viktiga
En viktig fråga som diskuterades var hur bristen på sjuksköterskor och särskilt specialister drabbar barncancervården. Enligt Barncancerfondens senaste rapport är idag bara 27 procent av totalt 142 sjuksköterskor på svenska barncancercentrum specialistutbildade och det skulle behöva ytterligare 35 heltidsanställda sjuksköterskor på landets barncancercentrum för att vården skulle fungera väl.
Läs också:Barn med cancer drabbas av sjuksköterskebristen
Det handlar inte bara om att kunna ge bästa möjliga vård rent medicinskt. Av barnens samtal med Annika Strandhäll blev det tydligt att en stabil personalstyrka som har tid skapar trygghet och ger utrymme för viktiga samtal som inte har med sjukdomen att göra.
Flyttad på grund av platsbrist
När Freja Löthén var patient på Stockholms största sjukhus hörde hon spring i korridorerna och märkte av stressen. Hon blev flyttad till Linköping på grund av platsbrist. Först kändes det jobbigt men bättre när hon märkte att det var en annan lugnare stämning där, berättar hon.
Hon får fortfarande behandling för biverkningar efter leukemin som drabbade henne när hon var tio. Hennes favoritsjuksköterska har slutat. Varför vet hon inte. Men det var en sjuksköterska som inte bara pratade vård, som såg henne som barn och inte bara som cancerpatient. Som tog hennes rädsla för att bli stucken på största allvar och lyckades göra henne trygg.
– Hon började till och med en timma tidigare en dag bara för att kunna sticka mig i lugn och ro, säger Freja Löthén.
Finnas till för barnen
Trots bristen på sjuksköterskor i barncancervården, den tuffa arbetsmiljön som gör att medarbetare slutar eller blir sjukskrivna, beskriver barnen sjuksköterskorna som sina hjältar.
För Axel Svensson, som fick en hjärntumör när han var nio, betydde det mycket när favoritsjuksköterskan på hans avdelning tog sig tid att prata om deras gemensamma intresse fotboll.
Om han var socialminister för en dag skulle han se till att det fanns fler sjuksköterskor som jobbade med barn som har cancer, säger han till Annika Strandhäll.
Hon berättar för barnen att bristen på sjuksköterskor är ett stort problem i vården. Att det blir ett moment 22 när det satsas på att utbilda fler samtidigt som personal slutar eller blir sjukskrivna på grund av dålig arbetsmiljö och att det saknas handledare och erfaren personal som kan ta hand om de nyutbildade.
Enligt Barncancerfondens rapport har nästan 30 procent av sjuksköterskorna på landets barncancercentrum bara varit i yrket ett år.
Större utmaningar väntar
På senare tid har det kommit rapporter från olika delar av landet om inställda canceroperationer och att barn med cancer inte får bästa möjliga vård.
– Detta är inte acceptabelt, säger Annika Strandhäll och berättar att hon just nu samtalar med svenska regioner och landsting och då inte bara fokuserar på den akuta bemanningskrisen utan också på hur planeringen framåt kan bli bättre, något som tidigare brustit, anser hon.
– När det gäller cancervården vet vi att vi har ännu större utmaningar framför oss, med en åldrande befolkning och fler som kommer att leva med cancersjukdomar. Vi måste planera för att kunna möta den utmaningen.
Annika Strandhäll berättar att hon märkt av att hon får väldigt olika bild av hur vården fungerar beroende på vem hon pratar med, politiker, tjänstemän, personal eller patienter.
– Därför är just ett sådant här möte så viktigt och inspirerande, säger hon och nickar mot Axel Svensson, Freja Löthén och Isak Thern innan arbetsdagen som praktiserande socialministrar fortsätter med lunch.