Murbräcka för barn med diabetes
Det finns en okunskap om diabetes även inom vården. Och det finns skolpersonal som inte förstår att sjukdomen kan vara dödlig, vet diabeteskonsulenten Rosita Ilvered.
Hon glömmer aldrig den ettåriga flicka som för några år sedan kom med ambulans till akuten i Jönköping. På bvc hade föräldrarnas oroliga frågor om varför flickan gått ner i vikt och drack och kissade så mycket inte lett till rätt diagnos. Nu var läget kritiskt och Rosita Ilvered minns att hon tänkte: ”Det här går aldrig”. Hon lyckades hålla händerna stadiga och sätta nålar så att flickan kunde få albumin, koksaltlösning och till sist insulin. ?
— I dag blir jag glad i själen när jag ser henne, och har ett speciellt band till flickan och hennes mamma, som förstås heller aldrig kommer att glömma den där natten.??
Studien Diabetes i skolan från 2008 visade att fyra av tio föräldrar är oroliga för att deras barn med diabetes inte får tillräcklig hjälp i skolan. Var femte har underdoserat insulin minst en gång i veckan av rädsla för att barnet ska få lågt blodsocker under skoldagen.
Studien ledde bland annat till att Allmänna arvsfonden under två år, eventuellt tre, bekostar Rosita Ilvereds halvtidstjänst som diabeteskonsulent i Jönköpings län. På den andra halvtiden är hon, som vanligt, diabetessjuksköterska på barn- och ungdomsmedicinska kliniken i Jönköping.?
— Jag försöker att träffa alla barn i länet med nydebuterad diabetes redan på sjukhuset. Då frågar jag dem om de vill att jag ska komma till skolan och berätta om sjukdomen för deras klasskamrater, säger hon.?
Inte alla barn vill det, ju äldre de är desto mer pinsam tycker de ofta att diabetesen är. De vill vara som alla andra.?
Inför Rosita Ilvereds besök mailar barnen ibland frågor till henne. Till de vanligare bland lite yngre barn hör om man kan dö av diabetes, om varför det inte smittar och om man får äta godis. Under besöket visar hon bland annat hur en insulinpenna fungerar och barnen får pröva att ta sitt blodsocker.??
En viktig del av jobbet är också att informera lärare och annan skolpersonal. För föräldrarna är det känsloladdat att lämna över ansvaret för sitt barn under skoldagen. Rädslan finns att personalen inte ska märka om barnet får en känning. ?
På en del skolor har personalen, i all välmening, gjort i ordning ett enskilt rum där tanken är att barnet ska kunna gå undan och ta sitt insulin inför lunchen. Rosita Ilvered ser hellre att det tas i matsalen, det kan annars dröja 10—15 minuter från sprutan tills barnet sitter ner och ska börja äta. I matsalen ser barnet också vad det är för mat, om det är något hon eller han gillar, eller kommer att äta mindre av.?
Det är inte ovanligt att lite äldre barn missar eller hoppar över sprutan vid lunchen, kanske ligger den i skåpet och det är svårt att hinna dit, eller så skäms man lite. Ju tidigare barnet börjar ta insulinet öppet inför kompisarna, desto naturligare blir det så småningom. ?
— Den här sjukdomen tar så stort utrymme i vardagen och då är det jätteviktigt att få in goda rutiner från början, säger Rosita Ilvered.