Om ett annat sätt att vara

Iris JohanssonEn annorlunda barndom380 sidor. Forum 2007www.forum.se isbn 91-37-13038-2

Iris var inte som andra barn. Hon lekte inte som de andra och i stället för att vara nyfiken på människor sprang hon och gömde sig när någon närmade sig – ofta under bordet där hon lyssnade på de vuxnas prat. Hon skrämdes inte av att människor blev arga på henne, snarare fascinerades Iris av de färger och flammor som hon såg runt arga människor. Sina första år tillbringade hon sittande i en hemmagjord bärsele på faderns rygg och var på det sättet med honom i allt han gjorde – och hon fick den närhet som modern aldrig förmådde ge henne.

Som vuxen har hon förstått att hon var autistisk. När hon var liten, på 1940-talet, fanns inte begreppet och många betraktade henne som utvecklingsstörd – men inte fadern. Han var övertygad om att det skulle gå att locka henne ur hennes egen värld, även om det krävdes mycket möda och tålamod. Och han lyckades. En dag bestämde sig Iris för att bli »vanlig« och insåg då att hon saknade väldigt mycket kunskap. Med olika knep lyckades hon lära sig sådant som andra verkade lära sig med automatik. Nu lever hon ett på många sätt normalt men ändå annorlunda liv. Den autistiska flickan handleder personal som arbetar med missbrukare och psykotiska människor, och hennes almanacka är fulltecknad.

Med en helt fascinerande bok om sitt liv bjuder Iris in alla som vill förstå hur det kan vara att vara människa – om än annorlunda.