Personal behöver rutiner och kunskap för att våga se barnmisshandel
Att som vårdpersonal misstänka att en baby har blivit misshandlad är bland det svåraste som finns. Så svårt att man ibland väljer att inte förstå. I dag presenterades ett vårdprogram i Stockholms läns landsting som ska underlätta för personalen.
Sverige ligger långt efter de anglosaxiska länderna när det gäller att upptäcka och utreda misshandel av späda barn. Med vårdprogrammet vid misstanke om fysisk misshandel av späda barn hoppas Mio-gruppen på Astrid Lindgrens barnsjukhus att det ska förändras.
Mio-gruppen är ett tvärprofessionellt nätverk mot barnmisshandel som i flera år har kämpat för ett vårdprogram på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm.
– Vi har hittills fört en tynande tillvaro på sjukhuset och finns inte ens med på organisationsplanen. De resurser vi har begränsar sig till en sjuksköterska på halvtid, resten av vårt arbete görs ideellt, säger Olof Flodmark, huvudförfattare till vårdprogrammet och professor i pediatrisk neuroradiologi.
Levt i en drömvärld
Han anser att det är anmärkningsvärt att ett universitetssjukhus som Karolinska inte har specialistkompetens i vård av misshandlade spädbarn. Vad det beror på har han ingen bra förklaring till.
– I Sverige har vi kanske levt i en drömvärld där vi trott att sådan här misshandel inte förekommer. Det finns en kunskapsbrist inom medicinen som har lagt grunden till att vi har halkat efter de anglosaxiska länderna, säger han.
När nu vårdprogrammet har antagits av politikerna förväntar sig Mio-gruppen kunna starta ett ”child protection team” på sjukhuset. Det ska vara en enhet specialiserad på vård av misshandlade späda barn, med egen forskning.
– Det finns redan i andra länder och jag är övertygad om att det behövs för att barnen ska kunna få en bra vård, säger Olof Flodmark.
Började med ett lex Maria-ärende
Arbetet med vårdprogrammet påbörjades redan för tio år sedan. Då hade Astrid Lindgrens barnsjukhus ett lex Maria-ärende om ett litet barn som inte fick diagnosen tillräckligt snabbt och därför inte fick rätt hjälp. Syftet med vårdprogrammet är att öka personalens kunskap och fokuserar på tiden innan en diagnos har ställts – därför att det är den tid som är mest ångestfylld.
– Det är svårt att acceptera att föräldrar misshandlar sina försvarslösa barn. Så svårt att vårdpersonal inte vill acceptera att det över huvud taget förekommer, Det leder till att man väljer att vända bort ansiktet. Barnmisshandel är en av våra mest tabubelagda diagnoser, säger Olof Flodmark.
Viktigt med samverkan
I vårdprogrammet understryks det hur viktigt det är att socialtjänst och polis samverkar. Sjukvårdens uppgift är att diagnostisera, inte att utreda skuldfrågan. Föräldrarna har rätt till ett respektfyllt bemötande och en del i vårdprogrammet handlar om hur personalen kan hantera den konflikten.
En annan handlar om vikten av prevention. Med bra föräldrautbildning skulle färre barn utsättas för barnmisshandel. I vårdprogrammet föreslås att nyblivna föräldrar får utbildning i hur de ska hantera barn som skriker otröstligt och oavbrutet.