Reflekterat

»De bombade grönsaksmarknaden i Gaza city för två timmar sedan. 80 skadade, 20 döda. Vi vadar i död, blod och amputationer. Massa barn. Gravida kvinnor. Nu hör vi tanksen.«

27 februari 2009

Sms:et skickades från den norske läkaren Mads Gilbert på ett sjukhus i Gaza.

För nio år sen var jag inbjuden till Gaza av Palestinska Röda halvmånen. Då rådde arbetslöshet, fattigdom och problem i det ockuperade Gaza, men även hoppfullhet och framtidstro. Sjukhus, skolor och universitet fungerade.

Nu, efter 18 månaders blockad och 22 dygn av bombningar från luften, havet och marken återstår inte ens en ren blöja till spädbarnen. Hunger, vattenbrist, bortsprängda hus, fabriker, skolor, sjukhus, ambulanser – människor lever bokstavligen bland ruiner. Över 1 300 palestinier, varav cirka 400 barn, har dödats av en armé som är bland de mest välutrustade i världen. Hundratusentals har posttraumatiska stressymtom. De känner otrygghet, har ätstörningar och mardrömmar efter fasansfulla krigsminnen. I Gaza bor 1,5 miljoner människor, hälften är barn och ungdomar, ytan är som en fjärdedel av Öland.

Jag vet hur det är att inte kunna ta sig ut ur en krigs-zon. Jag överlevde ett krig, för över 30 år sedan, i Libanon. Jag har sett barn dö av splitterskador och kvinnor leta vatten och laga mat under beskjutning. Jag, liksom tusentals andra, förlorade min man och mitt barn. Jag var sårad av granatsplitter men hölls vid liv av mina palestinska vänner. Jag arbetade själv som sjuksköterska innan mitt liv förändrades och också jag blev patient. Det var i det palestinska flyktinglägret Tel al Zaatar i Libanon 1976. Krigshandlingarna mot Gaza ger mig flashbacks till dessa händelser.

Sjukhusen i Gaza, varav flera är skadade, lider brist på utrustning, mediciner och el. Människorna är beroende av livsmedelsransoner som ska levereras av hjälporganisationer. Bara minimala mängder får föras in, blockaden är fortfarande inte hävd.

Det som händer nu påverkar möjligheten för en israelisk-palestinsk fred. Gazapalestinierna måste få fred, varor, tid för läkning och för att bygga upp sitt område, ge sina barn framtidstro. Allt annat är en katastrof för Palestina, Israel och oss.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida