Samma yrke skilda världar

I Stureby kommer frågor om var man hittar ekologisk barnmat. I Rågsved om liv och död. Bvc-sjuksköterskor möter olika verkligheter beroende på var de arbetar.

Det första som slår henne är lukten. Det andra hur litet det är. Distrikts­sköterskan Elizabeth Renderos är på hembesök hos en familj som hyr ett litet rum i ett höghus i Rågsved. Mamma, pappa och två dagisbarn på 9 kvadratmeter. I ett hörn står resväskor staplade på varandra med allt de äger, i övrigt får det plats en säng, en spjälsäng och en stol. Varje gång lilla Sansana, 15 månader, försöker springa ut över tröskeln fångar mamma in henne eftersom den man som hyr ut rummet till dem inte vill att barnen leker i resten av lägenheten. Storasyster Sahana, 4 år, blir arg och ledsen varje gång hon blir hämtad på förskolan för hon vill inte gå hem. Så här har de levt sedan de flydde till Sverige. Det var fem år sedan.

?Elizabeth Renderos tar sig för bröstet med båda händerna när hon med egna ögon får se det som mamman har berättat för henne så många gånger under besöken på bvc. ?

— Barnen far illa av att bo så här, säger Elizabeth Renderos.?

Sansana väger bara 7 kilo, hälften så mycket som många av sina jämnåriga.

??Knappt en halvmil bort bland villa­trädgårdarna i Stureby droppar mammor med sina barn guppandes i Babybjörns bärselar in på sitt bvc. Här jobbar barnsjuksköterskan Ewa Widinghoff och det är dags för föräldragrupp. Alla känner varandra väl: ”Jag tog med mig skötväskan som du ville ha.” ”Vad stor han har blivit!” ”Har ni köpt hus? Grattis!” Dagens samtalsämne är relationer och jämställdhet och förstföderskan Caroline berättar att hon brottas med sig själv. Egentligen hade hon och hennes man tänkt dela lika på föräldraledigheten men nu känns det svårt att lämna över. Det är ju så mysigt att vara hemma med babyn.

??För dem som arbetar med barns hälsa sätts klasskillnaderna i Sverige i blixtbelysning. Bvc är som en stadsdel i miniatyr, hit kommer nästan alla småbarnsfamiljer, och två olika mottagningar på gångavstånd från varandra visar hur olika start i livet ett barn kan få. Nyligen kom en forskningsrapport från Uppsala universitet som visar vad det betyder för barnen. De som växer upp i familjer med låg socioekonomisk status har tre gånger högre risk att drabbas av psykisk ohälsa än de som befinner sig längst upp på samhällsstegen. Dödligheten är mer än dubbelt så stor. ?

Skillnaderna påverkar även bvc-sjuksköterskornas jobb. I Rågsved sysslar Elizabeth Renderos nästan med en uppsökande verksamhet för att hålla kontakten med nyanlända familjer som flyttar runt från soffa till soffa i jakt på någonstans att bo. Som plötsligt försvinner utomlands ett halvår och sedan ramlar ur radarn när de kommer tillbaka och hittar ett nytt, tillfälligt boende i en annan stadsdel. Elizabeth Renderos kallar dem för de vandrande familjerna.

?— Många lever alldeles på gränsen. Nästan som gömda. ?

I Stureby är det intagningsstopp för alla utom nyfödda eftersom bvc är sprängfyllt. Spädbarnsmassagen ligger på is och ifjol fick det årliga glöggminglet ställas in eftersom det tar för mycket tid — familjerna vill aldrig gå hem.

?— De tycker att det är så trevligt att hänga här, säger Ewa Widinghoff. ??

Är det då en räkmacka att jobba i ett välbärgat område där nästan alla har svenska som moders­mål, bor i hus och har pluggat på högskolan? Nej, allt är inte frid och fröjd i Stureby. Tvärtom kan det vara svårare att upptäcka problem bakom välputsade fasader. En kväll satt till exempel en förälder och storgrät vid tunnelbanan när Ewa Widinghoff skulle åka hem, en av ”hennes” föräldrar som hon kände mycket väl. Men när de hade suttit ner tillsammans en stund med varsin kaffekopp från Pressbyrån i händerna, visade det sig att det förekom missbruk i familjen sedan flera år tillbaka.?

— Det var den sista familjen i världen som jag hade trott det om, säger Ewa Widinghoff.

?För att komma in under ytan gäller det att vara lyhörd och lyssna in föräldrarna. Ewa Widinghoff bjuder mycket på sig själv i samtalen och har en varm och förtroendeingivande ton. Det är också hennes drivkraft, att kunna vara en betydelsefull person i den nyblivna familjens liv och hon möter ofta mammor och pappor som långt efteråt vittnar om att hon var just detta. ?

Men vissa går inte att nå, hur mycket man än försöker. Till exempel mamman som är uppslukad av sin karriär och som ”far runt med bebisen som en handväska”. Hur får man en förälder att inse att hon borde umgås mer med sitt barn än sin iphone? ?

— Då kan jag känna mig frustrerad, nästan irri­terad. Lägg bort den förbaskade mobilen! säger Ewa Widinghoff.

?Risken finns att mamman blir ännu mer uppstressad om hon känner sig kritiserad, därför brukar Ewa Widinghoff tidigt i föräldragrupperna ta upp vikten av att fokusera på barnet och inte springa i väg på alla ”måsten”. Hon visar också en film som Barnombudsmannen har gjort där en förväntansfull pojke bubblar av förväntan på väg till badhuset — bredvid en mamma som inte lyssnar utan bara skickar sms. Väl framme vid simhallen har ljuset i hans ögon slocknat.?

En annan svårighet är alla pålästa föräldrar som lägger ut bombmattor av frågor och kräver enkla svar på komplicerade frågor. Vilken sömnmetod är bäst? Varför vill bebisen ligga vid bröstet hela tiden? Blir barnet otryggt om jag börjar jobba två dagar i veckan? ?

Ewa Widinghoff har själv fyra vuxna barn och konstaterar att föreställningen om livet med barn har förändrats i grunden. ?

— I dag tror man att det ska vara så här, säger hon och håller upp det glansiga magasinet Mama vars omslag pryds av ännu en leende familj med en glad bebis.?

De flesta familjerna i Stureby klarar sig själva efter att de vanliga frågorna om amning och sömn är avklarade och ibland kan Ewa Widinghoff snudda vid en känsla av meningslöshet när samtalet börjar gå på tomgång. När hon frågar om det var något mer och familjen nästan värker fram en fråga till.?

— Då kan jag känna att den här tiden borde i stället läggas på dem som har det svårt.

?Men hon är ändå glad över att inte jobba i ett socioekonomiskt belastat område.

?— Hur orkar de???

Jag åker tre tunnelbanestationer till Rågsved och bollar över frågan till Elizabeth Renderos som tar emot i sitt rum täckt med teckningar ritade av barn från hela världen. ”Tasnem, 4 år, Palestina”, ”Margarita, 3 år, Grekland”, ”Santiago, 4 år, Peru”. Hon nickar igenkännande, för det är den vanligaste frågan hon får. Hur orkar du??

— Det kräver jättestor motivation. Det räcker inte med rätt inställning utan du måste också ha en inre styrka och vilja att jobba med just de här grupperna. Och varje dag fundera över hur du kan förbättra för barnen och föräldrarna.?

Ett viktigt stöd får hon inne i huset, från sina kolleger på bvc, mödravården och vårdcentralen som sitter tillsammans vilket gör att de snabbt kan be om hjälp i medicinska frågor och stötta varandra efter en särskilt svår situation. Ett annat stöd kommer från himlen, från den gud som hon tror på.?

— Alla har sina vägar för att hitta vila och jag hämtar kraft genom bön och meditation. Det hjälper mig att göra det jag gör, säger Elizabeth Renderos.?

Själv kom hon som flykting från El Salvador till Sverige för 25 år sedan. 2012 började hon arbeta i Rågsved på ett bvc som brottades med stor personalomsättning och där hon var ensam sjuksköterska under nästan hela det första året. I Stockholm klassas stadsdelarna efter socio­ekonomisk belastning och Rågsved tillhör vårdbehovsområde 3—4, där 4 är den tyngsta nivån. Här syns klassamhället fortfarande i munnen och barnen kontrolleras för karies redan vid 2 års ålder, i stället för som brukligt vid 3 år. När man kämpar för att överleva dagen kommer tandborsten inte i första hand. ?

Men det var ingen slump att Elizabeth Renderos hamnade här, hon ville hit.?

— Jag har jobbat i välbärgade områden, jag vet hur olika Sverige ser ut. Att jag sökte mig hit var inte någon form av protest utan helt medvetet. Jag är nästan tacksam över att få vara här.

??I Rågsved känner hon att det finns en mening med att jobba med familjerna och när hon kan hjälpa någon, känner hon sig lyckad. Samtidigt brottas Elizabeth Renderos med maktlösheten varje dag. Att till exempel se lilla Sansanas mamma i ögonen och — ännu en gång — behöva förklara att bvc inte kan hjälpa dem med en riktig bostad. Trots att de nästan bor i en cell. Elizabeth Renderos och mottagningens läkare har redan skrivit flera intyg om att läget är akut och att barnen far illa, men bostadsförmedlingen är kallsinnig. Familjen får ingen förtur utan tvingas köa som alla andra. Det är på grund av att det upptar mammans sinne som hon först nu via en tolk på en knagglig telefonlinje, berättar för Elizabeth Renderos att dottern bajsar flera gånger om dagen. En viktig uppgift som måste utredas men som trots de täta bvc-besöken, 21 stycken hittills jämfört med basprogrammets 9, inte har kommit fram tidigare. Elizabeth Renderos reser sig och hämtar barnläkaren som på stående fot beslutar om en akuttid hos barnmottagningen.?

— Hos oss fungerar det inte att skicka remisser. Vi skickar barnen direkt eller stoppar en lapp med ny tid i handen på föräldrarna så att de inte missar besöket. Annars blir det kaos, säger Elizabeth Renderos.??

Svårigheterna har fött en alldeles särskild uppfinningsrikedom. I Rågsved står till exempel dörren ständigt på glänt eftersom spontana besök är vanligare än tidsbokade och personalen är van vid att hastigt hoppa in för varandra när en ledsen mamma plötsligt knackar på dörren. Föräldragruppen är också en egen uppfinning. När Ewa Widinghoff i Stureby bjuder på sig själv vid sina populära träffar, är Elizabeth Renderos inte huvudpersonen när hennes mammor träffas. Efter mycket klurande kom hon på att det enda sättet att locka föräldrar som inte ens talar samma språk är att bygga ihop träffen med att någon annan kommer och informerar, exempelvis tandläkaren, bibliotekarien eller kommunens familjerådgivare. Det fungerar.

??För att ge barn likvärdiga chanser i livet räcker det inte att utjämna inkomstskillnaderna i Sverige. Så står det i den nyutkomna rapporten från Uppsala universitet. Barnen måste fångas upp tidigt och där spelar barnhälsovården en viktig roll. Det Ewa Widinghoff skulle vilja ha är fler kolleger och större lokaler så att de kan ta emot alla som vill komma, och skapa luft i systemet så att de någon gång hinner sitta ner och reflektera tillsammans: Vad håller vi på med??

Elizabeth Renderos å sin sida önskar att ersättningssystemet skulle ge vårdtunga områden som Rågsved mer betalt per besök. Dessutom vill hon ha en kollega till som kan sitta vid den ”öppna dörren” och ta hand om alla spontana besök så att dagarna går att planera i stället för att allt sker huller om buller.?

Jag frågar också mamman till lilla Sansana, Yohananthi, vad de behöver.

?— En lägenhet och ett jobb. Ett vanligt liv, svarar hon.

??Källa: ”Hellre rik och frisk — om familjebakgrund och barns hälsa”, Uppsala universitet.

Rågsved i siffor

  • 67% har utländsk bakgrund
  • 11 790 invånare
  • Ohälsotal* 20
  • 7% är öppet arbetslösa

* Antal utbetalda dagar till följd av sjukdom, arbetsskada, rehabilitering eller sjuk- och aktivitetsersättning

Stureby i siffor

  • 19% har utländsk bakgrund
  • 7 475 invånare
  • Ohälsotal* 13
  • 3% är öppet arbetslösa

* Antal utbetalda dagar till följd av sjukdom, arbetsskada, rehabilitering eller sjuk- och aktivitetsersättning.

Skillnader i hälsa                                        Stureby               Rågsved
Antal sjuksköterskor                                                        3                            2
Antal barn per heltid                                                    451                        273
Föräldrar som deltar i föräldragrupp (%)                 86                           11
Enbart ammade barn vid 4 månaders ålder (%)     64                           35
Barn som utsätts för tobaksrök i hemmet (%)           2                             6*
Övervikt/fetma barn 4 år (%)                                        5                           28
EPDS-screening av depression has nyblivna
mammor (%)                                                                   15                           24
Tolk (%)                                                                        0,24                           19

*Litet statistikunderlag

Källa: Stockholms län

Ewa i Stureby uppskattar att bvc gjorde 3-4 orosanmälningar i fjol. Elizabeth i Rågsved 10.

Mer om ämnet

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida