Stora brister i tvångsvården av barn

Det görs fler fastspänningar inom barn- och ungdomspsykiatrin än vad som dokumenteras, visar barnombudsmannens granskning.

Beslutsfattare, tillsynsmyndigheten och allmänheten får en felaktig bild av hur ofta tvångsåtgärder mot barn används inom psykiatrin.

Bara under andra halvåret 2012 har det gjorts fler fastspänningar av barn och unga än vad som har rapporterats till patientregistret under hela året, visar barnombudsmannens granskning där dokumentation från ett antal vårdgivare jämförts med de uppgifter som rapporterats till patientregistret.

Saknar uppgifter

Granskningen visar också att det även finns stora brister i den dokumentation som görs. Här saknas uppgifter om anledningen till att ett barn spänts fast och informationen om hur länge barn varit fastspända är också dålig.

”Vissa motiveringar är kortfattade, och det går inte att utläsa om kraven för att få genomföra tvångsåtgärderna är uppfyllda”, skriver barnombudsmannen i sin rapport ”Bryt tystnaden”.

Inget barnrättsperspektiv

Nu måste bristerna i skyddet av tvångsvårdade barns rättigheter upp i ljuset, anser barnombudsmannen som också är kritisk till att dagens lagstiftning om tvångsvård inte skiljer på barn och vuxna. Samma tvångsåtgärder kan användas mot ett barn som mot en vuxen och lagstiftningen saknar ett barnrättsperspektiv.