Sjukstjärnor dyra i drift

Kostnaderna för hyrpersonal i sjukvården fortsätter att öka. Både läkare och sjuksköterskor anser att vården fastnat i ett moment 22.

8 februari 2012

Med tanke på läget i Vård­sverige, med fortsatt brist på allmänläkare och nu också en alarmerande brist på specialistsjuksköterskor, är risken stor att fler och fler miljoner försvinner ner i fickorna hos ”sjukstjärnorna” i vården.

Landstingens kostnad för hyrpersonal har ökat kraftigt de senaste åren. Totalt betalade landstingen ungefär 2,3 miljarder kronor för inhyrda sjuksköterskor och läkare förra året, visar vår rundringning.

Siffror från branschorganisationen Bemanningsföretagen ger en fingervisning om utvecklingen, även om deras uppgifter inskränker sig till de egna medlemsföretagen. Enligt deras redovisning har kostnaderna för hyrpersonal mer än fördubblats mellan 2006 och 2011.

Ordföranden för Jämtlands läkarförening, Sara Sehlstedt, anser att den arbetssituation som många läkare erbjuds av landstingen är helt omöjlig. Att vara den sista fasta läkaren på en vårdcentral eller en liten klinik på ett länssjukhus är ofta väldigt slitsamt.

— Tyvärr blir det lätt ett moment 22 för vissa enheter, som fastnar i ett permanent beroende av stafettläkare, säger hon.

Om läkare morrar är det inte svårt att tänka sig frustrationen hos sjuksköterskor. De är, förutom patienterna, de närmast drabbade av en rörig läkarsituation och har inte samma möjligheter att hyra ut sina tjänster för dyra pengar.

Kort kan kritik från sjuksköterskor som Vårdfokus varit i kontakt med sammanfattas så här: sämre kontinuitet, ineffektiva lösningar, oerfaren personal som i värsta fall kan stå för katastrofala insatser, hot mot handledning och nyrekrytering samt försämrad patientsäkerhet.

”På mitt sjukhus tas det in stafetter hela tiden. Det urholkar ekonomin så enormt att vi andra ska spara genom att inte sätta in personal för dem som är sjuka och arbeta underbemannade. Jag är så trött på att hyrläkare ska tjäna det fyrdubbla jämfört med min lön, men det är jag som får städa upp och lära stafetten hur de ska göra hos oss”, skriver en sjuksköterska som vill vara anonym till Vårdfokus.

Landstingen sliter med frågan. Men vad som är bästa lösningen är kanske inte så enkelt.

Två av de län som ligger i den nedre delen av listan vad gäller kostnader för inhyrd personal (se nästa uppslag) är Västmanland och Region Skåne. Frågan är om deras behov av nödlösningar är mindre.

I Västmanlands stafettkostnader ingår nämligen inte de miljoner som landstinget betalar för den egna uthyrningsverksamheten, en intern personalpool kallad Resursen. Lösningen är visserligen billigare än att hyra in från privata företag, men ändå dyrare än fast anställd personal.

Jani’ Stjernström, ordförande för Vårdförbundet i Västmanland, tycker att det fungerar ungefär som ett hyrföretag. Resursen anställer personalen och sedan får arbetsgivare i behov av läkare och sjuksköterskor anmäla när och hur länge de behöver hjälp.

— De är åtminstone tryggare än i privata bemanningsföretag, säger hon.

I till exempel Skåne är erfarenheten att det är den fasta personalens ansträngningar som håller stafettkostnaderna nere. Vid en beräkning som Vårdförbundets avdelning i regionen gjorde 2009 visade det sig att övertid hade beordrats i landstinget motsvarande 120 heltidstjänster. ?

Annika Wåhlin, ordförande för Vårdförbundets avdelning i Blekinge, är bekymrad över både vården och personalen när så mycket läggs på hyrpersonal. Landstinget har under flera år legat på den övre halvan av tabellen för kostnader för hyrpersonal. Det är brist på flera yrkesgrupper.

— När vi försöker få till kompetensutveckling för personalen för att höja kvalitet och säkerhet säger arbetsgivar-na att det inte finns några pengar.Men samtidigt finns det pengar till hyrpersonal. Det blir ingen kontinuitet i vården och så blir det ansträngt för medarbetarna, vilket leder till ännu hög­­re kostnader för hyrpersonal. Var ska detta sluta? undrar Annika Wåhlin.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida