Tuffa omplaceringar i coronakrisens spår
Nattjobb i stället för dagpass, långt till jobbet och arbetsuppgifter man inte utfört på årtionden. Så ser verkligheten ut för vårdanställda som omplaceras under coronakrisen. ”Riktigt dålig personalpolitik,” säger Jenny Olsson, Vårdförbundets ordförande i Västerbotten som drabbats hårt av omflyttningarna.
På många håll i landet flyttas just nu sjukvårdpersonal kors och tvärs i organisationerna för att täcka upp för behoven i covid-19-vården, och andra luckor som uppstått bland annat på grund av ökad sjukfrånvaro.
Bland de exempel som Vårdfokus tidigare skrivit om syns det uppmärksammade fallet med distriktssköterskan Anna Parfa i Gällivare, som valde att säga upp sig efter att ha omplacerats till akutmottagningen, då hon gjorde bedömningen att hon på grund av hälsoskäl inte skulle klara av de långa och tuffa passen. I Eskilstuna ville kommunen i slutet av mars omplacera ett 20-tal skolsköterskor till arbete inom hemsjukvården – med arbetsuppgifter de i vissa fall inte haft på 20 år.
Även på andra håll i landet flyttas personal runt. I region Östergötland har en slags bemanningspool upprättats för att lösa akuta behov, som bara till viss del bygger på frivillighet, säger Emma Klingvall, Vårdförbundets avdelningsordförande, till tidningen Arbetet. Och i Burlöv i Skåne slår skolsköterskor larm om att elever kan komma i kläm om kommunen får igenom att omplacera delar av personalgruppen till äldrevården, rapporterar Sveriges Radio.
Missa inte det senaste från Vårdfokus! Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Tufft i Västerbotten
Av den undersökning som Vårdförbundet låtit Novus göra framgår att fyra av tio sjuksköterskor har behövt byta arbetsuppgifter eller avdelning på grund av coronakrisen. Av dessa är 58 procent inte nöjda med sin arbetssituation.
En region där vårdpersonal drabbats hårt av omplaceringar är Västerbotten.
– I början handlade det mycket om att flytta skolsköterskor till vård och omsorg i kommunerna, men nu jobbar även regionen på för fullt. Framför allt handlar det om sjukhusen i Umeå och Skellefteå där man startat covid-avdelningar som ska bemannas med personal från primärvården och mottagningar och även från andra avdelningar, berättar Jenny Olsson, Vårdförbundets avdelningsordförande i Västerbotten.
Hon säger att det i dagsläget är jämförelsevis få patienter som vårdas för covid-19 i regionen: 6 patienter på iva och 17 totalt i sjukhusvården.
”Många går dubbelt”
– Det finns personal på en extra infektionsavdelning och medicinavdelning som skolas in eller har skolats in men i princip väntar på det höga tryck man tror kommer under maj–juni. Många går alltså bredvid och lär sig, medan de i primärvården och på mottagningarna blir så få att de får svårt att utföra sitt uppdrag.
Jenny Olsson betonar att det är bra att det finns en plan för att covidvården ska bli patientsäker – men att hon i dagsläget anser att det sker på bekostnad av personalens hälsa.
– Hade det varit högt tryck och ett stort behov av den vården hade våra medlemmar självklart ställt upp, där kan samhället känna sig tryggt. Men de agerar som om läget var som i Stockholm. Man behandlar personalen illa, redan innan krisen helt brutit ut.
Hon berättar att omplacerad personal beskriver att de går bredvid på en avdelning där de egentligen inte utför arbete, medan en vårdskuld byggs upp på deras vanliga jobb.
”Corona som argumentation”
– Det är en oerhörd stress att det blir liggande, till exempel på mottagningar för astma eller diabetes – det är ju sådant som bara skjuts på framtiden.
Vårdförbundet lokalt är kritiskt till hur omplaceringarna sköts av arbetsgivaren.
– Arbetsgivaren använder corona som argumentation och skyller sin dåliga planering på det. Det är som att man fått ett friår att inte behöva agera på personalbristen, en möjlighet att i stället bara flytta dem hit och dit. Det är riktigt dålig personalpolitik, säger Jenny Olsson.
Hur jobbar ni i facket med situationen?
– Vi begär en MBL-förhandling för alla medlemmar som hör av sig till oss om en omplacering. Tidigare förhandlade vi fram ett underlag där det ska framgå om det sker frivilligt eller under tvång och där olika ersättningar specificerades. Men det missbrukades av arbetsgivaren, så det sade vi upp. Vi får se om det kommer andra typer av ersättningar.
Nytt jobb sju mil bort
Andra exempel på omplaceringar i regionen rör psykiatrimottagningarna, där man inte fått ihop sommarschemat och därför stänger ner och låter personalen gå in på slutenvårdsavdelningarna, men också chefer som fått gå in och jobba där de aldrig varit tidigare och utan tidigare koppling till arbetsplatsen.
I dagarna har också en stor omorganisation aviserats, där distriktssköterskor från regionstyrda hälsocentraler fått veta – genom knapphändig information – att några av dem kan flyttas till mobila team för att täcka upp i Umeå kommun, i vissa fall med placering sju mil från sin ordinarie arbetsplats.
– Det innebär stora förändringar, de både byter arbetsgivare – även om arbetsgivaren kallar det för att de lånas ut – och de som enbart jobbar dag i dag får andra arbetstider, säger Jenny Olsson.
Till Västerbottens-Kuriren säger regionens hälso- och sjukvårdsdirektör Brita Winsa att det i fallet med distriktssköterskorna handlar om omplacering på frivillig basis:
– Det vi gör är att vi frivilligt hör om någon kan ställa upp därifrån, om det finns någon i arbetsgruppen som kan tycka att det är intressant att göra det här under en period. Den som gör detta får en ökad ersättning på 1000 kronor i veckan, säger hon till tidningen.
Vårdfokus har sökt Brita Winsa.