Gävleborg

”Vi är bakbundna av regionens lönepolicy”

”Vi är bakbundna av regionens lönepolicy”
Regionens lönepolicy gör det svårt för vårdenhetscheferna Charlotte Ridling och Karin Landblom att rekrytera sjuksköterskor. Nu vill de att politikerna gör något.

(S)-politikern Tommy Berger i Region Gävleborg anser att deras lönepolicy är flexibel och att chefernas tolkning av den bör diskuteras. Men vårdenhetscheferna Charlotte Ridling och Karin Landblom håller inte med - de anser att policyn gör det svårt att rekrytera sjuksköterskor.

En nyutbildad sjuksköterska, utan någon extraordinär kompetens, får 25 800 kronor i ingångslön. En sjuksköterska som har arbetat på sjukhuset i över 30 år och snart går i pension har ungefär 32 000. Det är den flexibilitet som lönepolicyn i Region Gävleborg tillåter.

Charlotte Ridling och Karin Landblom är vårdenhetschefer på Gävle sjukhus. De har läst Vårdfokus intervjuer med Vårdförbundets ordförande i Gävleborg, Anna Bergström, och med personalutskottets ordförande, Tommy Berger (S). Han kritiserar de lönesättande cheferna och anser att det behövs en diskussion med dem om hur lönepolicyn ska tolkas.

Blir ifrågasatt

Charlotte Ridling har särskilt strukit för stycket där Tommy Berger säger: ”Vår policy är inte så strikt att den inte går att förena med individuell lönesättning”.

De båda lönesättande cheferna håller inte riktigt med.

– Vi sitter här med lönepolicyn framför oss och att säga att vi har fullt mandat att sätta lön stämmer inte. Om jag vill sätta en högre lön för att kunna rekrytera en särskilt kompetent sjuksköterska blir jag ifrågasatt av HR. När jag har lyckats är det tack vare stöd från verksamhetschefen och för att jag verkligen gått in för att argumentera för min sak, säger Charlotte Ridling.

Karin Landblom, som är chef för en lungmottagning, håller med om att det är svårt att rekrytera sjuksköterskor, men hon försöker att framhålla annat än lönen.

100 kronor för ett års erfarenhet

– Arbetsmiljön där personalens inflytande är viktigt, till exempel. Medarbetarna här har varit delaktiga i upprustningen av våra lokaler, i utformningen av rutiner och av schemaläggning, säger hon.

Båda anser att lönepolicyn är tydlig med att det är en ingångslön på 25 800 kronor i månaden som gäller – om det inte gäller en sjuksköterska med särskild kompetens. Lönepolicyn, som Tommy Berger anser inte är så strikt, ger dem utrymme att höja lönen med 100 kronor för varje år av erfarenhet. Med ett maxbelopp på 1 000 kronor. Vill de anställa en sjuksköterska som har arbetat i kommunen kan de hamna i en prekär situation.

– I kommunen har de högre lönenivåer och jag har till och med varit med om att behövt säga till en erfaren sjuksköterska som arbetat där att om hon vill jobba på sjukhuset så innebär det sänkt lön. Hon tog förstås inte jobbet, säger Charlotte Ridling.

Vill inte ha ”hattande”

Vårdförbundets lokala ordförande, Anna Bergström, är arg över att regionen håller nere lönerna genom att ägna sig åt kartellbildning. Personalutskottets ordförande Tommy Berger svarar att lön inte ska kunna användas för att konkurrera om medarbetare inom regionen. De båda vårdenhetscheferna har viss förståelse för det synsättet.

– Man ska inte kunna sätta i system att byta jobb bara för att få upp sin lön. Inte spela ut chefer mot varandra och hatta runt från den ena arbetsplatsen till den andra, säger Karin Landblom och får medhåll av sin kollega.

Deras mandat att sätta löner begränsas, inte bara av fasta ingångslöner och nej till löneökning för den som byter arbetsplats inom regionen, utan också av att de inför varje års lönerevision får en bestämd summa att förhålla sig. Den bestäms över deras huvuden – och den är inte stor.

– I allmänhet kan vi höja lönerna med några hundralappar och det är inte mycket. Lönespridningen mellan nyanställda och de med lång erfarenhet på min klinik är ungefär 6 000 kronor, säger Charlotte Ridling.

Inget nytt fenomen

I likhet med Anna Bergström anser de att lönenivåerna måste höjas generellt för sjuksköterskor. Bristen är inget nytt fenomen inom regionen och det är dags att politikerna gör något, säger de.

– Jag håller också med Vårdförbundets vice ordförande som säger att personalbristen är som en snöboll i rullning. Lönen är det viktigaste vi har för att kunna rekrytera och i dag är vi bakbundna av vår lönepolicy, säger Karin Landblom.

Politikerna lyssnar inte på oss

Charlotte Ridling tycker att politikerna håller frågan ifrån sig.

– Vi har en budget att hålla, visst, men regionen borde öppna upp och diskutera hur man ser på lönesättning. Som det är nu får vi det vi får och jag upplever inte att politikerna lyssnar på oss chefer. Jag har läst att Tommy Berger säger att lönepolicyn ska ses över, men det är inget vi märker här.

Det är dags att börja prata pengar, tycker de båda cheferna. När en sjuksköterska som snart ska gå i pension inte tjänar mer än 32 000 kronor i månaden – då är det något som är fel.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida