Så hittar laboratoriet resistensen

1. Bakterieprover anländer i rör eller på pinnar med aktivt kol. Bakterierna odlas i värmeskåp på plattor med hästblod eller blodagar, en alg som bildar en struktur där bakterier syns tydligare.

2. En ögla med bakterier tas upp och slammas ner i ett rör tills lösningen får rätt koncentration och ser grumligare ut. Det blandas snabbt i en Vortexsnurra.

3. Bakterierna förs ut på odlingsplattan.

4. Runt 15 olika antibiotika, vissa med tillsatser som borsyra och klavulansyra, förs ner. För ESBL och ESBL carba är det exempelvis cefotaxim, meropenem, kolistin och ceftazidim.

5. Efter en natt till i termostatskåpet har bakterierna växt. Runt vissa antibiotika har bakterierna inte nått.

6. Cirklar bildas runt vissa antibiotika som bakterien är känslig för, så kallade hämningszoner. Det läkemedlet kan fungera som behandling.

7. På Folkhälsomyndigheten fortsätter analysen i flera steg. Först med olika kombinationer av antibiotika och syror, som avslöjar ESBL carba-isolat, och används för smittspårning.

8. Därefter görs den genetiska analysen. Dna-fragment kopieras i PCR-maskinen för fortsatt analys och jämförelse med fall i Sverige och andra länder.