Studie om rektal temperaturmätning ifrågasätts

I en artikel i Läkartidningen hävdas att rektal temperaturmätning är den mest tillförlitliga metoden för att mäta kroppstemperaturen. Det är att göra det väl enkelt för sig, anser feberforskaren Märtha Sund-Levander.

20 oktober 2009

Vid infektionskliniken i Örebro har de undersökt repeterbarheten hos fyra olika öron- och muntermometrar och jämfört med rektal temperaturmätning. Slutsatsen är att den rektala metoden är överlägsen (Läkartidningen 2009;42:2680-2683).

Sjuksköterskan och medicine doktorn Märtha Sund-Levander har i många år forskat just kring temperaturmätning och feber. Hon anser att det inte går att dra den slutsatsen eftersom forskarna valt att bortse från viktiga förutsättningar.

– Vad du än mäter får du en variation. Därför kan man inte säga att den ena metoden är rätt och den andra fel. Tillförlitligheten handlar mer om att man måste utgå från patientens normala temperatur och att den varierar beroende på när på dygnet den mäts.

Hon håller med om att det är lättare att få en större variation med exempelvis mätning i örat jämfört med rektalt.

– Men även rektalt kan det skilja beroende på var du placerar termometern i rektum. Dessutom, om du tar paracetamol sjunker kroppstemperaturen senare i tarmen än i örat, vilket gör att du kan få olika temperaturer beroende på var du mäter, säger hon.

Vid chock kan det ta upp till en timme innan den sänkta kroppstemperaturen går att avläsa i tarmen medan det går betydligt snabbare i örat.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida