Debatt 24 juni

Markus Lundh, specialistsjuksköterska: Ambulansen i Sörmland går på knäna – personalen flyr medan cheferna/politikerna ser på

Ambulansen i Sörmland går på knäna – personalen flyr medan cheferna/politikerna ser på
Foto: Privat
Detta är en debattartikel. Skribenten står själv för åsikterna i texten.

Ambulansverksamheten i Region Sörmland befinner sig i en akut kris. Ambulansbilar ställs varje vecka och personalen flyr till grannregioner eller andra verksamheter i regionen, där högre löner erbjuds. Situationen hotar patientsäkerheten – och våra chefer och politiker väljer att blunda, skriver Markus Lundh, specialistsjuksköterska med inriktning mot ambulanssjukvård i Region Sörmland.

Vi som arbetar i ambulansen i Region Sörmland vill nu slå larm. Det är inte längre en fråga om att problemen är på väg – krisen är här och den förvärras varje vecka. Ambulansbilar ställs på grund av personalbrist och patientsäkerheten hotas direkt.

Under sommaren 2025 – bara i Nyköpingsområdet (Nyköping, Trosa, Vagnhärad och omnejd) – saknades personal till över 250 arbetspass. Det innebär att bilar har tvingats stå obemannade – ibland under hela arbetspass. Detta händer vecka efter vecka, och problemet förvärras. Verksamheten hänvisar till att resurser har omfördelats, men den lösningen fungerar i praktiken dåligt. Ofta står vi med för få ambulanser i drift och övriga bilar är upptagna med långa överflyttningar eller akuta larm. Omfördelningen blir då ett teoretiskt stöd – men ingen faktisk förstärkning när det verkligen behövs.

En enda ledig ambulans i hela Nyköping och Vagnhärad

För bara en vecka sedan fanns en enda ambulans som ledig resurs i hela Nyköpings- och Vagnhäradsområdet. Flera ambulanser stod stilla eftersom det helt enkelt inte fanns personal att bemanna dem. Vad händer nästa gång om flera allvarliga larm inkommer samtidigt? Hur länge ska vi spela rysk roulette med medborgarnas liv?

Vi som är kvar i verksamheten har, återigen, räddat sommaren genom att arbeta extrapass. Den ersättning vi får är kvalificerad övertid enligt kollektivavtal – men den baseras på en låg grundlön. Det finns inga särskilda sommarersättningar eller andra incitament för att täcka upp, som det gör i många andra regioner. Vi ställer upp, men det saknas ett verkligt erkännande och en ersättning som speglar det ansvar vi tar. I ambulanssjukvården i Region Sörmland verkar arbetsgivaren räkna kallt med att vi ska fortsätta släcka bränder på vår fritid – utan att bli rättvist kompenserade.

Ett löneproblem

Nu går vi dessutom in i den mest belastade perioden på året. Under sommaren ökar befolkningen i området kraftigt och vi vet av erfarenhet att drunkningstillbud, trafikolyckor och allergiska reaktioner blir betydligt vanligare. När bemanningen redan idag är otillräcklig – hur ska vi då räcka till när trycket ökar?

Det här är inte ett resursproblem. Det är ett löneproblem.

Vi har själva sammanställt löneuppgifter från alla ambulansstationer i länet. Det är tydligt att specialistsjuksköterskor och grundutbildade sjuksköterskor med 5–10 års erfarenhet halkar efter i löneutvecklingen. I flera fall har kollegor till och med fått gå ner i lön när de bytt till ambulansen från andra verksamheter inom regionen.

Samtidigt anställs nya grundutbildade sjuksköterskor – utan ambulanserfarenhet – till ingångslöner på 39 000–40 000 kronor. Vi välkomnar att nya kollegor får en rimlig lön, men det är orimligt att erfarna specialistsjuksköterskor tjänar flera tusen kronor mindre än nyanställda. Det finns idag sjuksköterskor i ambulansen som har upp till 10 000 kronor mindre i lön än nya kollegor utan erfarenhet av ambulanssjukvård. Det här skapar frustration, uppgivenhet och en ohållbar situation i personalgruppen.

Flera kollegor har lämnat sina anställningar

Flera kollegor har redan lämnat sina anställningar. Andra har avslutat sina ansvarsuppdrag som mentorer, instruktörer och utbildare – funktioner som är avgörande för att verksamheten ska hålla ihop. Grannregioner lockar nu till sig vår erfarna personal med betydligt bättre löner. Hur ska vi klara att utbilda och handleda nya kollegor när våra mest erfarna flyr?

Ambulansverksamheten är inte som andra arbetsplatser. Här krävs både erfarenhet och rätt kompetensmix i varje bil. Om vi tappar för många seniora medarbetare tvingas nyanställda sjuksköterskor ta ansvar som de inte är redo för – och då riskerar patientsäkerheten att allvarligt äventyras.

Det är naivt och farligt att tro att ambulansverksamheten kan upprätthållas med enbart nyanställd personal. Det är naivt och farligt att tro att vi ska fortsätta rädda sommaren år efter år utan att det får konsekvenser.

De senaste tre åren har Vårdförbundets ordförande i Region Sörmland, Lena Lindh, lyft lönebilden med arbetsgivaren vid varje lönerevision. Hon har upprepade gånger påtalat att ambulanssjuksköterskor har lägst löner bland specialistsjuksköterskor i regionen, att det blivit allt svårare att rekrytera till ambulansen, och att lönespannet mellan specialistsjuksköterskor och grundutbildade sjuksköterskor är för litet. Arbetsgivarens svar? Att de är hyfsat nöjda med lönebilden – tyvärr.

Frågan vi ställer oss: När vaknar verksamhetschefen, divisionschefen och våra politiker? Hur många bilar måste ställas? Hur många erfarna kollegor måste sluta innan ni agerar?

Vi kräver en riktad och skyndsam lönesatsning till befintlig personal. Inte nästa år, inte om två – utan NU. Det måste löna sig att ha erfarenhet och kompetens – annars fortsätter ambulanssjukvården i Region Sörmland att tappa personal, och då kommer verksamheten inte att gå att rädda.

Det här är inget vi kan vänta med. Vi ser redan konsekvenserna. Vi lever dem – varje dag.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida