Balansgång att vårda och bli vårdad hemma
Den 90-åriga judiska kvinnan hade förlorat hela sin familj i koncentrationsläger i Tyskland. Nu vägrade hon att släppa in undersköterskan i hemsjukvårdsteamet eftersom hon var tyska. Problemet var litet så länge hemsjukvårdens uppgift var att ta prover en gång i veckan; då gjorde någon av oss andra det. Svårare blev det när hon behövde mer hjälp, särskilt nattetid, då den av oss som var i tjänst ryckte ut akut.
När jag började arbeta med det här temat såg jag kvinnan framför mig och mindes hur vi vände och vred på perspektiven och argumenten för att hitta en väg ur dilemmat. Å ena sidan hade vår undersköterska med tyskt ursprung ingenting med nazismen eller judeutrotningen att göra, och hade rätt att ses som den person hon var. Å andra sidan hade den judiska kvinnans hat sin grund i att hon som ung på ett fruktansvärt sätt mist alla som var viktiga för henne: föräldrar, syskon, vänner. Hur kunde vi begära att hon skulle se rationellt på det? Jag minns inte att vi hittade någon hållbar lösning. Det hankade sig nog fram så länge som jag arbetade kvar.
Just en sådan här situation är kanske inte så vanlig, men det finns tusen andra. Som Göran Lantz, professor i etik, konstaterar på sidan 4, är det mycket som kan passera på sjukhus, där patienten vårdas en kortare tid och kan stå ut med att anpassa sig till nya rutiner och att inte alltid kunna bestämma själv. Men i patientens hem ställs saker och ting på sin spets. Där bestämmer patienten och den eller de han eller hon lever tillsammans med. Mötet med Emelie, sidan 6, gav mig flera tankeställare. Hon måste inte bara ta emot sjuksköterskorna från asih-barnteamet när respiratorn ska justeras eller när ett skavsår på en tå utan känsel måste läggas om, hon lever hela sitt liv med de personliga assistenterna som skuggor i bakgrunden. Ett tålmodigt liv. Självklart gör både sjuksköterskor och assistenter ett ovärderligt arbete. Tack vare dem kan Emelie bo hemma i stället för på sjukhus. Men kanske drar hon ändå ibland på sin elektriska rullstol för fullt, in i sitt rum och smäller igen dörren.
Jag hoppas det.
PS: I den här bilagan används begreppen familj, anhöriga och närstående med samma innebörd. DS.