Inledaren

Skulle du vilja att din arbetsplats ägdes av Krösus Sork eller Joakim von Anka? Troligen inte. Den rena girigheten som drivkraft har inte sin plats i vården.

När stopplagen debatteras som mest kommer bok- förlaget Verbum påpassligt ut med en debattbok om vinst i vården. Initiativet kommer från non-profit-vårdorganisationen Ersta Diakoni, och det genomgående budskapet från debattörerna är att även vården behöver överskott, men också en stark etisk grund för verksamheten.

De starkaste kritikerna av vinst i vården är inte representerade i boken. Ändå finns en hel del som väcker tankar och funderingar.

Författaren Åsa Moberg pekar på genusperspektivet i sin text. Av vårdens fyra delar ? läkemedel, teknisk utrustning, lokaler och personal ? så är det bara den kvinnodominerade personalen som står utanför vinstintressena, trots att den bär det fundamentala i vården. »Som feminist vill man inte bli för tjatig, men vinstskräcken blir bara begriplig om man ser det som en fråga om kön. De manliga sektorerna i samhället har alltid fått gå med vinst, fått vara affärsdrivande. Inte de kvinnliga.

Etikforskaren Thomas Brytting talar om begreppet »teleopati«, sjuklig lönsamhetsfixering, som kan få företagare att bryta mot lagar och samhällsmoral. »Materiella instrumentella värden behöver underordnas moraliska egenvärden./…/ Lyckas man etablera sådana överordnade mål blir frågan om lönsamhet mindre hotfull. Då återintar vinsten sin rätta plats, som ett medel.

Det handlar om vinst som något en verksamhet behöver för investering och utveckling, dock av skälig omfattning utan att girigheten får ta över.

I Sverige finns en bred politisk enighet om att vården ska vara solidariskt finansierad och ges efter behov. I vården finns starka professioner med egna etiska koder. Därför borde egentligen risken för den sjukliga lönsamhetsfixeringen i vården vara rätt liten, både med eller utan stopplagar.

Förutsättningen är att politikerna verkligen tar sitt ansvar som beställare av vården. Inte bara ser till kvantitet och ekonomi. I exemplet Vårdval Halland som vi beskriver i nummer 4 av Vårdfacket finns ambitiösa kvalitetsmål när enheter auktoriseras för att möta medborgarnas val av vårdgivare. Ändå har politikerna tills vidare valt att bara mäta kvantitet.

Beställarna av vård måste noga granska privata vård- givares värderingar, och prioritera dem med affärsidéer som uttrycker en stark vilja att utveckla verksamheten med vårdetiken som grund.

Detta kombinerat med bra instrument för uppföljning av vårdkvaliteten borde kunna garantera att samhällsekonomin inte dräneras av företag som har vinst som huvudsaklig drivkraft.