Reflexion. Bästa verktyget i värdegrundsarbetet

Åtstramningar ska inte påverka människosynen. Även om resurserna brister har varje patient rätt till ett respektfullt bemötande, anser värdegrundsexperten i Norrbotten.

8 februari 2012

Birgitta Andersson, med titeln värdegrundsexpert i Norrbottens läns landsting, säger att världen är full av fina deklarationer om mänskliga rättigheter och vård på lika villkor — som inte har något värde om de inte är integrerade hos var och en.

När Norrbottens läns landsting har letat förbättringsområden visar medarbetarnas svar på enkätfrågor att utvecklingspotentialen ligger hos varje individ. Ramar och regler räcker inte. Det finns heller inte något enkelt recept på hur man ska kunna leva som man lär. Bara ständig uppföljning, utvärdering, reflexion och handledning.

— Värdegrund är en resa som pågår hela tiden. Vi blir aldrig tillräckligt etiskt medvetna eftersom vi hela tiden ställs inför nya situationer. Och till varje nytt möte bär vi med oss vår grundsyn på människor, våra värderingar, medvetna eller omedvetna. Värderingar blir synliga i varje möte och varje möte är en ny utmaning och ett nytt lärande, säger Birgitta Andersson.

Landstinget har en ”verktygslåda” som stöd i det lokala värdegrundsarbetet. I den ingår till exempel händelseanalyser och avvikelserapportering. Utvärderingarna ger svar på vad som har gjorts fel, och på hur det kan göras bättre nästa gång. För att hålla värdegrunden levande måste också enhetscheferna vara engagerade och skapa mötesplatser för att utveckla det etiska medvetandet hos medarbetarna.

— Det är chefers och ledares ansvar att se till att värdegrundsarbetet inte blir en dag­slända. En medveten ledning är grunden för att medarbetarna ska se arbetet som begripligt, hanterbart och meningsfullt. I mötet med sina chefer ska medarbetarna få det de ska ge till patienterna, säger Birgitta Andersson.

Resursbrist, besparingar, och tidsbrist — gör inte sådant att det är svårare att leva upp till målen i värdegrunden? Birgitta Andersson anser inte det. För även om åtstramningar påverkar arbetsvillkor, arbetsmiljö och arbetsglädje, så påverkar de inte människosynen. Även om resurserna är begränsade har varje patient rätt till ett respektfullt bemötande.

— Att regrediera i en pressad situation är mänskligt, men organisationer måste ha strategier för att lösa sådana konflikter. Reflexion är ett sätt. Ju mer man reflekterar desto modigare blir man.

Reflexion och handledning ingår också i verktygslådan. Att i handledning analysera vad som har hänt, hur patienten agerade, hur man själv agerade, vad man kände och vad som kunde ha gjorts annorlunda, ser Birgitta Andersson som ren kompetensutveckling.

— Det tar ett tag innan deltagarna i en handledningsgrupp är så trygga med varandra att de kan visa vilka de verkligen är. Inför främmande människor vill vi gärna framstå som professionella och lyckade, och vågar inte ta upp situationer som vi inte är stolta över, säger hon.

Ändå är det just de berättelserna som lär oss något. Då bränner handledningen till och blir riktigt angelägen. Birgitta Andersson är utbildad handledare i omvårdnad och har lett flera handledningsgrupper på Sunderby sjukhus. När personalen väljer ämnen handlar det om sådant som känslor av otillräcklighet, rädsla för att göra felaktiga bedömningar, känslor av att inte bli förstådd och brist på stöd.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida