Sjuksköterskan är professionell, inte gäst, hos patienten

I patientens hem ser sjuksköterskan sig gärna som gäst, men det är hon inte, säger Stina Öresland. I sitt avhandlingsarbete vill hon göra det osynliga synligt.

Hemsjukvård sker i det privata hemmet och kunskapen är till stor del erfarenhetsbaserad och därmed osynlig i bemärkelsen outtalad, säger Stina Öresland. Hon har intervjuat tio sjuksköterskor som arbetar i hemsjukvård och tio patienter om deras erfarenheter av hemsjukvård, i syfte att göra det osynliga synligt. Till det som är osynligt hör även sjuksköterskorna, liksom patienterna, som ofta är gamla och marginaliserade.

— De etiska frågor och dilemman som dyker upp finns i det privata rummet och handhas av kvinnor. Jag vill med mina studier försöka göra det osynliga synligt.

Substitut för patientens sviktande hälsa

I patientens ögon är sjuksköterskan i hemsjukvård ett substitut för en sviktande hälsa. Men sjuksköterskorna i Stina Öreslands studier benämner sig själva som professionella och som gäster i patientens hem. Men att de skulle vara gäster håller hon inte med om, det stämmer inte och kan till och med leda helt fel, säger hon.

— Det är svårt med begreppet gäst. Som gäst är man inbjuden till någons hem som privatperson och förväntas inte utföra några sjukvårdande uppgifter. Som gäst är det tillräckligt att respektera de regler och rutiner som de specifika hushållet och värden/patienten ”kräver” av gästen/sjuksköterskan. Men som professionell har sjuksköterskan ofta mer medicinska kunskaper än patienten. Om patienten och sjuksköterskan är oeniga om hur sjuksköterskan ska utföra dessa uppgifter är det sjuksköterskan som ”vinner” den förhandlingen, trots att vården bedrivs i patientens hem.

Risk att professionaliteten förhandlas bort

I sin analys och tolkning av studierna ser Stina Öresland risker med hemsjukvård — och framför allt om sjuksköterskan ser sig som gäst hos patienten, eftersom hon/han då förhandlar bort sin professionella kunskap.

— Historiskt har sjuksköterskor sina kunskapsrötter i traditionellt kvinnoarbete i hemmet. När samhällsekonomin blev bättre och sjukhusvården byggdes ut på 1960— och 70 —talen, skapades många arbetstillfällen för kvinnor. Nu i en sämre ekonomi går utvecklingen mot att alltmer av sjukvården återigen sköts i hemmet, vilket kan vara ogynnsamt för sjuksköterskorna, speciellt om de fortsätter att kalla sig för gäster, säger hon.

Att vårda hemma tror hon också i sig kan vara ogynnsamt för den etiska diskussionen, eftersom den då ofta förs bakom lyckta dörrar.

Hemsjukvård ”en resa utan slut”

En annan svårighet med hemsjukvård, som blev tydlig i avhandlingen, är att den kan vara som ”en resa utan slut”. Patienterna hade så många frågor och så stora behov att hemtjänstpersonalen vande sig vid att det fanns sjuksköterskor att konsultera och rådgöra med i medicinska frågor. Detta, bland annat, gjorde att det blev svårt att ”skriva ut” medicinskt färdigbehandlade patienter från hemsjukvården. 

— Det är också en form av osynligt arbete; liksom hushållsarbete pågår det hela tiden, men syns inte förrän det inte längre utförs, säger Stina Öresland.  

Hennes intervjuer har analyserats och tolkats utifrån både ett etiskt och ett genusperspektiv. I dag den 1:a juni lägger Stina Öresland fram den vid Umeå universitet.