Vill undersöka fångar utan handbojor
Det har blivit allt vanligare att patienter från fängelserna tvingas bära handbojor i samband läkarbesök, vilket försvårar undersökningen. Dessutom medverkar ofta personal från kriminalvården, även vid intima samtal med patienten. Vilka rättigheter har egentligen de intagna när det gäller hälso- och sjukvård?
Den frågan vill Henrik Eliasson, verksamhetschef vid infektionskliniken på Universitetssjukhuset i Örebro, ha svar på från Kriminalvården.
Sjukhuset i Örebro tar emot patienter från såväl Kumla som Hinseberg. I ett brev till myndigheten förklarar Henrik Eliasson att han har full respekt för säkerhetsaspekterna, men att det skapar en del etiska dilemman för läkaren när patienten måste undersökas i handbojor eller när kriminalvårdspersonal vägrar lämna rummet trots att det ofta handlar om intima samtal.
Till infektionskliniken kommer ofta fängslade patienter som är hiv- eller hepatitsmittade.
– Vi är ju skyldiga att bedriva smittspårning och måste därför fråga om sexualpartners, sexualvanor etcetera. En del patienter uttrycker, till exempel i brev mellan besöken, att det är svårt för dem att prata om sin sjukdom med personal från kriminalvården närvarande i rummet, skriver Henrik Eliasson.
Han berättar att han under senare år oftast fått ett nekande svar när han har bett att patienten ska få slippa handfängsel eller att få vara ensam med den intagne. Nu vill han veta hur de intagna ska kunna få den vård de har rätt till utan att det tummas på säkerheten.
Brevet är ställt till Kriminalvården i Örebro. I ett mejl till Vårdfokus skriver dess regionala samordnaren, Göran Olsson, att de strävar efter att varje läkarbesök ska bli så bra som möjligt efter de förutsättningar som finns och att de nu kommer att kontakta Universitetssjukhuset i Örebro för att se hur de kan arbeta vidare med frågan.