5 frågor. Trenden mot tuffare arbetsklimat är internationell

Ett hårdnande klimat för dem som är sjuka eller obekväma för arbetsgivaren. Det ser Roger Mörtvik, utredningschef på TCO. Illa, inte bara för anställda utan också för arbetsgivarna, anser han.

Är arbetslivet generellt sett hårdare i dag??

— Vi har sett en allmänt hårdnande trend ända sedan mitten av 1990-talet. När arbetsgivare tvingas skära ner på grund av ekonomiska skäl passar de ofta på att göra sig av med sådana som inte uppfattas som tillräckligt lojala eller produktiva.

— Att folk sållas ut är en internationell trend; i Sverige har det inte gått lika långt som i andra länder på grund av arbetsrättslagstiftningen och fackets relativa styrka. Därför finns det fortfarande fler äldre och sjuka kvar på arbetsmarknaden i Sverige än i andra länder.?

— De sjukskrivningsregler som den borgerliga regeringen införde har dock förvärrat situationen. Många arbetsgivare uppfattar reglerna som en signal att de inte behöver rehabilitera. De vet att efter sex månader går ansvaret över till individen.?

Hur är det då med dem som sägs upp av andra skäl än sjukdom??

— Det är inte nytt att arbetsgivare försöker bli av med anställda som upplevs som besvärliga. Men det har blivit hårdare. Det kan vara så att anställda i offentlig sektor hellre stannar kvar och är ”tysta”. Den som är privatanställd har ett större utbud av arbetsgivare; det går att lämna arbetsplatsen om man inte trivs. Men det är ofta långt till nästa arbets-givare för till exempel en sjuksköterska.?

Är det någon skillnad mellan privata och offentliga arbetsgivare??

— Vi har frågat arbetsgivarna om vilken egenskap som är viktigast hos den de vill anställa. Svaren skiljer sig åt. De privata uppskattar mest lojalitet, medan offentliga helst ser ansvarstagande och flexibla anställda.?

— Enligt lagen har arbetsgivaren ett ansvar för att anpassa arbetsplatsen efter den anställdes förutsättningar. Men arbetsgivarna tycker tvärtom. I vår undersökning säger 75 procent av arbetsgivarna att det är de anställda som ska anpassa sig till arbetsplatsen. Kort sagt, arbetsgivarna säger ”gilla läget eller dra!” Våra analyser förstärker bilden av ett hårdnande klimat på arbetsmarknaden.

Det är ytterst få fall som går till domstol. Är det bra att man i de allra flesta fall förlikar sig??

— Det är för det mesta bra. Det gör att en enskild som drabbas får kompensation och att arbetsgivaren får betala för sig. Lagen om anställningsskydd är inget totalt skydd mot uppsägningar, men den betyder att arbetsgivaren inte kan göra sig av med folk hur som helst. Och för båda parter kan det vara bra att det inte blir en stor offentlig affär av uppsägningen.?

— Men det vore inte bra om inga fall drivs vidare, det ger lätt en bild av att lagen inte fungerar och att det i stället är facket som agerar godtyckligt. Denna kritik finns redan i dag, så därför tycker jag att det är viktigt att synliggöra hur vanligt det är att facken bidrar till att enskilda får bra uppgörelser.?

Hur ska facket möta denna trend??

— Man skulle också kunna fråga sig: vad ska arbetsgivarna göra för att möta denna trend? För i längden är det negativt för dem och hela samhället. Vi kan hamna i en situation där många är utanför arbetsmarknaden därför att kraven på de anställda är för höga samtidigt som vi lider brist på arbetskraft. Jag tror att parterna borde sätta sig ner och diskutera fram en kompromiss där arbetsgivarna skulle kunna få mer flexibilitet, de anställda mer utbildning och kompetensutveckling samtidigt som man tar på sig att göra arbetsplatserna mer toleranta mot människor som inte presterar hundra procent.?

— Kanske är det ett uppdrag för staten att initiera detta? Staten kunde kanske ge en skatte-rabatt till de företag som har kollektivavtal som leder till ett inkluderande arbetsliv. Lösningen är i alla fall inte ännu tuffare och mer stelbenta regler.