Ger nyföretagare luft under vingarna

Genom projektet Förändringskraft vill Vårdförbundet stimulera medlemmar att bli egenföretagare. Vårdfacket följde med på kurs i Uddevalla.

3 april 2009

Utanför spirar den bohuslänska våren, men det märker inte kursdeltagarna inne i föreläsningssalen. De ägnar all sin uppmärksamhet åt de föreläsare som, den ena efter den andra, berättar om upphandlingsregler, vårdjuridik, arbetsrätt och försäkringsfrågor för småföretagare.

Det är viktigt att vara uppmärksam, eftersom presentationerna är faktatäta och ges i ett rasande tempo. Men de sjutton deltagarna har nu kommit så långt i sin utbildning att också en korvstoppningsdag som denna är uthärdlig.

Det tycker i alla fall Kamran Sheibani, röntgensjuksköterska sedan drygt femton år, som tycker att vården är hopplöst trög. I flera år har han funderat på att starta eget. Både personal och patienter är värda något bättre än det de får i dag.

– Informationsflödet i sjukvården är gammalt, ineffektivt, obrukbart, säger han.

Han pratar om instruktionspärmar som klär väggarna och samlar damm, när man i stället kunde lägga allt på data. Han berättar om sina egna projekt, till exempel om den virtuella akutvagnen där man kan dra ut lådorna, se vad som finns i dem och med hjälp av muspekaren få aktuell information om de olika läkemedel som finns tillgängliga.

– Digitalt i stället för analogt, det är min idé, säger Kamran Sheibani.

Kommer han att starta ett företag? Det tror han. Han är också nöjd med utbildningen inom Förändringskraft och inte minst de kontakter han har fått med personer från Nyföretagarcentrum och Swedbank, som är på plats för att boka tid för rådgivning. Också Vård-förbundet och Viam (Vårdförbundets bolag som stöder medlemmar som är egen­företagare) kan stå till tjänst med råd.

– Att bli min egen är enda utvägen om jag vill förändra mitt arbete som jag önskar, säger han.

Kamran Sheibani är en av omkring 70 personer som har utbildats inom projekt Förändringskraft. Projektet har genomförts i fyra län/regioner: Jönköping, Östergötland, Västra Götaland och Skåne. Grundplåten kommer från regeringen, som sent på hösten 2007 anslog fem miljoner kronor. Det var dock avsevärt mindre än det Vårdförbundet hade önskat: 44 miljoner kronor för ett rikstäckande projekt.

Projektledare är Ann-Katrin Persson, verkställande direktör för Ledarinstitutet. Hon tycker att responsen har varit god.

– Det verkar som om många bara har suttit och väntat på att det här skulle dyka upp, säger hon. Och de flesta idéer jag har hört har varit bärkraftiga.

Normalt kommer var tionde deltagare i ett projekt av denna typ »i mål« och startar verkligen ett företag, vilket för Förändringskraft skulle innebära mellan fem och tio företag. Ann-Katrin Persson tycker sig se å ena sidan fler mogna idéer än normalt, medan själva det offentliga systemet å andra sidan är en motkraft.

Projektet Förändringskraft har fyra partner. En av dem är givetvis Vårdförbundet, som är initiativtagare. De andra tre är Swedbank, Nyföretagarcentrum Jobs and Society och Sveriges kommuner och landsting, skl.

Det finns ju många modeller för att stimulera nyföretagande. Men Ann-Katrin Persson hävdar att denna modell är Förändringskrafts egen.

– Det som är typiskt för Förändringskraft är att den är systematisk och praktisk. Vi har ett egenproducerat utbildningsmaterial och utbildningsplan. Och deltagarna får möta fysiska personer från såväl Swedbank, Vårdförbundet och Viam som Jobs and Society för rådgivning.

Den svagaste länken i den här kedjan är skl, det vill säga kommuner och landsting/region i de fyra områden det handlar om. Med enstaka undantag har intresset att delta varit svagt.

– Det har varit svårt att hitta i de rätt så komplexa strukturerna, säger Ann-Katrin Persson.

Men, resonerar Kristina Malm Janson, som är handläggare för projektet på Vårdförbundets kansli, allt handlar inte om att göra saker på uppdrag av en kommun eller ett landsting. Och även om vårdvalet, så som det är utformat på sina håll, gör det svårare att etablera sig som egenföretagare, finns det alltid utvägar.

– Kanske får man bli underleverantör eller söka en privat-privat marknad där kunden betalar själv, säger Kristina Malm Janson.

Det är Mari-Anne Andersson Hellvin också inne på. Häromåret gick hon i pension från smittskyddsenheten i Västra Götaland. Nu tänker hon sig att söka upp framför allt pensionärer under högsäsong för att erbjuda dem influensavaccin.

– Jag har mitt kontaktnät. Nu gäller det bara att få en läkare som stöd för att jag ska kunna hålla i vaccinationssprutan själv. Tre månaders arbete om hösten är precis lagom för en pensionär som jag, säger Mari-Anne Andersson Hellvin.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida