Med legitimationen och egna hälsan som insats

Saknar besked. Det är valtider och partierna övertrumfar varandra med löften för att locka väljare. Men vem tar egentligen ansvar för en värdig och säker vård?

Den 7 juli publicerade Vårdförbundet ett inlägg på Västbloggen av sjuksköterskan Mathilda på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Mathilda beskrev en natt på akuten, där hon ensam har ansvar för omvårdnaden av samtliga kirurgpatienter. En mycket stark beskrivning av den etiska stress som uppstår då man helt enkelt inte räcker till. Rädslan för att människor ska fara illa och frustrationen över att ledning och beslutsfattare låter detta pågå. En helt ohållbar situation som Mathilda tvingas ansvara för, med den egna legitimationen och den egna hälsan som insats.

?Med Mathildas och många andra medlemmars berättelser i färskt minne blir det oerhört provocerande att höra höga företrädare för Sveriges kommuner och landsting, SKL, skyla över problemen i verksamheterna och kalla sjuksköterskeflykten till Norge för ett ”naturligt utbyte”. ?Det känns också som ett slag i luften när Social­demokraterna tänker lösa vårdens problem genom traineejobb för unga. Även om vården behöver fler händer och fötter, så är det i första hand kunskap det handlar om. Det går knappast att ersätta en legitimerad yrkesutövare med en trainee utan utbildning. ??

Det räcker inte heller att ge några utvalda särskilda karriärtjänster och 5 000 kronor mer i lön, som Folkpartiet föreslår. Så länge man undviker att ta ett helhetsgrepp för att säkra vårdens kompetensförsörjning, kommer dagens problematiska situation med kunskapsbrist inom många olika vårdområden att kvarstå och fördjupas.?

Jag vill gärna citera Mari Larsson, sjuksköterska som skriver så här i Vårdfokusbloggen: ”Sverige kan utbilda hur många sjuksköterskor som helst men det kommer aldrig att lösa situationen om man inte gör något åt grundproblemet — de katastrofala arbetsförhållandena, den omänskliga stressen och de usla lönerna.” ?

Det saknas tydliga besked från alla partier om hur man tänker säkra vårdens kunskapsförsörjning för att kunna erbjuda alla människor en säker vård och alla inom vårdens professioner en hälsosam arbetsmiljö och ett utvecklande yrkesliv. Det är trots allt våra folkvalda som bär arbetsgivaransvar för de allra flesta som jobbar inom vården.??

Vem vågar se Mathilda i ögonen och lova att hon, hennes kollegor och patienter aldrig mer ska behöva utsättas för en så ovärdig och farlig situation i den svenska vården igen?