Medlingsinstitutet: Vårdstrejken kostade 74 miljoner

Vårdförbundets strejk under förra året resulterade i 95 000 ”förlorade arbetsdagar” Det skriver Medlingsinstitutet i sin årsrapport för 2008, och konstaterar också att strejken kostade Vårdförbundet 74 miljoner kronor.

18 februari 2009

Bortsett från 2003 har svenskarna under det senaste decenniet inte strejkat lika mycket som förra året. År 2003 var det Kommunal som strejkade, i fjol Vårdförbundet. Av totalt närmare 107 000 strejkdagar stod Vårdförbundets medlemmar för 95 000. Den andra stora konflikten under året, busstrejken, resulterade i 11 500 strejkdagar.

74 miljoner

Vårdförbundets kostnad för strejken anges av Medlingsinstitutet, MI, till 74 miljoner kronor. Kostnaden för kommuner och landsting har satts till noll. Men Kurt Eriksson, jurist på MI reviderar sin uppfattning något:

– Det har säkert kostat kommunerna och landstinget en del i arbetet efteråt för att ta igen det som inte kunde göras under strejken. Men i första hand är det tredje man som drabbas av en strejk inom vårdområdet.

Bara konfliktersättningen

Ingrid Frisk konstaterar att de 74 miljoner kronorna är de konfliktersättningar som betalades ut. Den totala kostnaden – med utgifter för extrakongresser, resor, materiel och så vidare – är inte preciserad ännu. Men hon konstaterar att det inte var ekonomin som satte ramen för hur länge Vårdförbundet kunde strejka.

– Vi måste också väga in samhällsfarlighet och hur länge vi kunde räkna med allmänhetens stöd. Det hade vi, men det är inte givet att vi har det hur länge som helst.

Utanför ramarna

På Medlingsinstitutet är man missnöjd med att flera av de avtal som slöts förra året inte höll sig inom de samhällsekonomiska ramar som MI har satt upp. I årsrapporten redovisas fem avtal som hamnade på en högre nivå än de 10,2 procent som MI ser som taket.

– Att lönebildningen håller sig inom ramarna är viktigare än arbetsfreden, förklarade Claes Stråth, generaldirektör för MI.

Färre konflikter

Antalet lokala tvister minskade mycket kraftigt förra året. Enligt Kurt Eriksson kan det bero på två saker: de fackliga organisationerna prioriterar annat, till exempel medlemsvärvning, och de har också ändrat taktik. Från att ha varit rätt militanta söker de nu kontakt och diskuterar och informerar.

– Dessutom har kanske deras signaler att de är beredda att driva konflikter även om de inte är så populära gjort små arbetsgivare mer benägna att skriva på avtalen, sa han.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida