Nils-Olofs och Lenas elever fick 4 000 mer

Onkologsjuksköterskorna lärde upp kolleger från Sundsvall som sedan åkte hem och fick4 000 kronor mer i månadslön.

30 april 2008

Jodå, sjuksköterskorna på Norrlands universitetssjukhus strålbehandling har försökt att använda det som ett argument för att få upp sin egen lön. »Flytta till Sundsvall då«, svarade arbetsgivaren. Sedan blev det inte mycket mer sagt om den saken.

Strålbehandlingsavdelningen på Norrlands universitetssjukhus är den enda i Sverige med en egen magnetkamera och onkologsjuksköterskorna behandlar patienter från hela övre Norrland.

Här arbetar läkare, sjukhusfysiker, ingenjörer, sjuksköterskor och paramedicinsk personal. Läkarna ritar ut målområdet för strålbehandling, ingenjörerna ansvarar för maskinerna, fysiker räknar ut doserna och sjuksköterskor ansvarar för behandlingen. Gissa vilken grupp som har lägst betalt?

Sjuksköterskornas medellön är 24 590 kronor. Då har de grundutbildning, ett års onkologistudier, ett års utbildning i strålbehandling och massor av års inskolning. Det är en teknikstinn verksamhet och förhållandevis många av de omkring 30 sjuksköterskorna är män. Än så länge, påpekar Heikki Suo­minen.

– Vilken kille vill utbilda sig och sedan få en sådan skitlön, säger han.

Han tror på ett framtidsscenario där alla manliga sjuksköterskor på strålbehandlingen lämnar vården för att bli murare, snickare eller verkstadsarbetare på Volvo.

För dem finns alternativa arbetsmarknader. Då är det värre för kvinnorna, menar han.

Medelåldern bland onkologsjuksköterskorna är hög. Över hälften av dem har arbetat i 25 år eller mer, knappast någon mindre än 10 år, och nu är de oroliga för återväxten.

– Det tar flera år att lära upp en nyanställd, men arbetsgivaren säger att det inte finns några pengar till att låta någon gå extra, säger Nils-Olof Karlsson.

En konflikt nu är helt rätt och på tiden, tycker onkologsjuksköterskorna.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida