»Nu är det upp till bevis för arbetsgivaren«

Ännu tror Anna-Karin Eklund på den avtalsmodell som Vårdförbundet har med Sveriges kommuner och landsting. Men blir årets löneutfall sämre än för andra kan det vara dags att omvärdera avtalet.

Det är avtalsförhandlingarnas vår. De offentliganställdas fackförbund inom lo och tco ska komma överens med arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting, skl, om ett nytt avtal.

Men Vårdförbundets avtal är inte uppsagt. Följaktligen löper det på. Det betyder dock inte att förbundet inte förhandlar, säger ordföranden Anna-Karin Eklund.

– Vi har ett tillsvidareavtal. Idén är att avtalet ska utvecklas hela tiden det gäller. Det är båda parters ansvar att vårda avtalet, och då krävs det att man träffas kontinuerligt.

Därför möttes företrädare för Vårdförbundet och skl i slutet av januari. Anna-Karin Eklund beskriver det som något av en omstart, eftersom Vårdförbundet har ny chefsförhandlare och också skl har bytt personer i ledningen.

– Vi var från Vårdförbundet lika tydliga som om det hade varit traditionella löneförhandlingar, säger Anna-Karin Eklund. Vi pekade på löneökningsnivån ? den är för låg ? och på löneprocessen ? den fungerar inte på många håll ? och vi gav konkreta exempel på vad vi menade.

Arbetsgivarens företrädare bekräftade vid träffen i januari att inte heller de tycker att det fungerar bra överallt. Kanske ska Vårdförbundet och skl centralt resa ut till de ställen där det fungerar som allra sämst.

– För mig är det upp till bevis för arbetsgivaren, säger Anna-Karin Eklund. Om det blir ett bättre utfall av de traditionella förhandlingarna för de andra förbunden måste vi i Vårdförbundet verkligen ta oss en funderare inför fortsättningen.

På många håll har arbetsgivaren sett de garanterade två procenten i avtalet som ett tak. Anna-Karin Eklund framhåller att det är helt fel sätt att se på avtalskonstruktionen – två procent är en garanti och ska mätas efteråt, när alla löner är satta.

– När arbetsgivaren ser det så visar det att han inte har fattat hur avtalet fungerar.

Hade det rentav varit bättre med ett sifferlöst avtal? Anna-Karin Eklund ser både fördelar och risker. Hon menar att avtalskonstruktionen egentligen bygger på att man har ett avtal utan procentsatser.

– Vi hade säkert haft andra typer av diskussioner i så fall, säger hon. Arbetsgivarna lokalt hade varit mer tvingade att ta ställning till den enskilda medarbetarens insatser.

Hon konstaterar också att där man har haft sifferlösa avtal har det ibland fungerat bra, ibland dåligt.

– Så det kanske är tur att vi haft den typ av »stupstock« som två procent innebär.

På frågan om konfliktvapnet säger Anna-Karin Eklund att det finns där för att ta till om det behövs.

– Men det har hänt mycket på arbetsmarknaden sedan 1995. Man har gått från att boxas till att dansa. Det är så mycket annat som avgör lönen än vad man kan åstadkomma i ett centralt avtal.