Skyddsarbete inledde strejken i Västerås

Det var helt tomt i korridoren utanför röntgenavdelningen på Centrallasarettet i Västerås när strejken bröt ut klockan 12 i dag. De två som tagits ut i strejk på PCI-enheten fanns på sina vanliga arbetsplatser. Skyddsarbete pågick.

21 april 2008

Det lär inte vara det sista. För även om magnetkameran stod övergiven några minuter in på strejken skulle den snart startas igen. Klockan tre var det dags att ta hand om nästa patient. Skyddsarbete är beordrat.

Och redan när de strejkande röntgensjuksköterskorna hade samlats på Aros kongresscenter tillsammans med andra strejkande medlemmar i Vårdförbundet i Västmanland började deras telefoner ringa – nya situationer som enligt klinikledningen innebär hot mot liv och hälsa hade uppstått.

Är inte förvånad

Det är inget Inga-Lena Jonsson egentligen är förvånad över. Dels är det den vardag sjuksköterskorna på röntgen lever med – svårigheterna att få tag i kompetenta röntgensjuksköterskor gör att inringningar hör till vanligheten. Dels har arbetsgivaren inte planerat för strejken – klinikledningen fick information i torsdags och det är en central landstingspolicy att inte begära dispenser.

Inga-Lena Jonsson är Vårdförbundets förtroendevalda på arbetsplatsen. Det här är hennes lediga dag, så hon har kunnat förbereda strejken något så när i lugn och ro. Flygblad till allmänheten, information till oorganiserade och lysande röda strejklappar finns till hands. Nu gäller det bara att sätta upp dem – och trä på sig strejkvaktsbanderollen.

Strejkviljan är god, men vanan dålig.

– Jag blev klar röntgensjuksköterska 1996, så jag har aldrig varit med om någon strejk förut, berättar Inga-Lena Jonsson. Men ingen medlem är negativ. Och vi har fått positiva signaler också från både patienter och allmänheten.

Beordrar hellre skyddsarbete

Vad tycker arbetsgivarsidan? Egil Henriksen är klinikchef. Om strejken som sådan vill han inte uttala sig, utan hänvisar uppåt i organisationen. Men han bekräftar att landstingets policy är att inte söka dispenser, utan att i stället beordra skyddsarbete.

– Men jag är noga med att vi ska hålla oss till spelreglerna och inte missbruka skyddsarbetet, försäkrar han.

Hur mycket det kan handla om vill han inte sia om. Under eftermiddagen ska han gå igenom remisserna från de inremitterande läkarna för att göra bedömningen.

Köer överallt

Varför skickar ni inte patienter till andra röntgenmottagningar?

– Det är svåra fall; inte vem som helst kan ta hand om dem. Det är köer överallt, och i sådana här lägen ser var och till sig själv först.

Men Inga-Lena Jonsson tycker att argumentet är dåligt.

– På lördagar och söndagar skickar de hjärtinfarktspatienter till Örebro och Uppsala. Om det går då, varför skulle det inte gå nu?

I Enköping 17 minuter bort med tåg får en röntgensjuksköterska 3 000 kronor mer i månadslön. Varför byter ni inte jobb och flyttar dit?

– En del har redan gjort det. Vi andra lever på hoppet. Än så länge, säger Inga-Lena Jonsson.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida