Stängd närvårdsavdelning blir dyr för landstinget
Sjuksköterskorna på närvårdsavdelningen i Strömsund i Jämtland är inne på sin tredje strejkvecka nu. Det innebär stora kostnader för både landsting och kommun som måste ge patienterna vård på andra mer kostsamma avdelningar.
Britt-Inger Allberg är av de strejkande sjuksköterskorna på närvårdsavdelningen i Strömsund. Det börjar nästan bli vardag att strejka nu – men ibland avbryter hon med att gå till arbetet för att vårda de två patienter som arbetsgivaren har fått dispens för.
– När jag arbetade förra helgen hade undersköterskorna utlyst ett städförbud. De ville ha något kvar att göra under veckan, säger Britt-Inger Allberg och skrattar.
Avdelningen är nästan tom på både patienter och sjuksköterskor, men undersköterskorna är förstås i tjänst och de försöker att fylla tiden så gott det går. Det innebär att avdelningen är skinande ren och att allt står väldigt prydligt i hyllorna. Och de två patienterna känner sig väldigt omvårdade.
God taktik
Det är god taktik att ta ut sjuksköterskorna på närvårdsavdelningen i strejk. De patienter som nu inte kan vårdas där kan heller inte skickas hem, utan måste få vård på andra mer specialiserade och därmed mer kostsamma avdelningar. Fel vårdnivå och högre vårdkostnader alltså.
Sjuksköterskorna då – vad fyller de tiden med? De träffas ofta i en samlingslokal för att göra upp planer. De skriver insändare, delar ut dagens ros i pressen till dem som stödjer dem, delar ut flygblad på torget, går på studiebesök och talar vårdutveckling.
– Vi pratar mycket om vår yrkesroll. Om vi nu säger att vi har stort ansvar och vill ha betalt för det så måste vi bli bättre på att marknadsföra det vi gör. Det är inte uppenbart för alla – inte ens på avdelningen, säger Britt-Inger Allberg.
Standardiserade vårdplaner
Sjuksköterskorna borde till exempel bli bättre på att tala om vad deras omvårdnadsdokumentation innebär. Och på att kvalitetssäkra vården med standardiserade vårdplaner.
– Det är i vårdplanerna som sjuksköterskans omvårdnadsinsatser blir tydliga.
Strejkviljan är fortfarande god och de har stöd både från undersköterskor och av läkare. Arbetsgivarsidan märker de inte så mycket av eftersom de bara har en vikarierande verksamhetschef som närmast fungerar som en informationsbärare. Hon är sjuksköterska och det fungerar i den vanliga vardagen – men nu är allt ställt på sin spets och eftersom hon också är medlem i Vårdförbundet så blir hennes roll oklar.
Tjänar hyfsat
Själv är Britt-Inger Allberg lojal med konflikten och ställer sig helt bakom Vårdförbundets krav. Även om de just på hennes arbetsplats tjänar ”hyfsat”.
– Hos oss tjänar sjuksköterskor med lång erfarenhet omkring 25 000 kronor i månaden. Men frågar du vad sjuksköterskor på andra avdelningar tjänar så är det flera tusenlappar mindre, säger hon.
Ännu värre är det med undersköterskan som utbildade sig till sjuksköterska. Efter flera år som undersköterska hade hon en lön på 20 300 kronor, så utbildade hon sig i tre år och kom tillbaka – bara för att erbjudas samma lön. Det är sådant som Ingela Gardner Sundström på arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting kallar för ”snedsitsar”.