Stridsviljan stor i Helsingborg

På avdelning 35 på Helsingborgs lasarett är stridsviljan hög. Här tvekar ingen att gå ut i strejk. Många som tidigare lämnat förbundet har gått med igen för att få vara med i kampen.

– Jag var förbannad på Vårdförbundet. Men nu när de har lagt ett strejkvarsel känner jag att jag vill vara med och kämpa till etthundra procent.

Det återstår bara en vecka innan en eventuell strejk bryter ut bland sjuksköterskorna på Helsingborgs lasarett, det sjukhus i Skåne där flest medlemmar är uttagna, cirka 550 av totalt drygt 1 150 .

En av de många avdelningar som förbereder sig på strejken är avdelning 35, en kirurgisk akutvårdsavdelning med 37 ständigt överbelagda sängplatser och 47 överansträngda sjuksköterskor. En av dem är Margaretha Skoog.

Hon berättar att båda hennes barn nyligen har fått jobb. Ändå tjänar de redan mer än vad mamma gör efter 25 år i yrket. Barnen tjänar 29 000 kronor i månaden. Själv får Margaretha Skoog nöja sig med 23 900.

För ett halvår sedan beslutade hon och cirka 15 andra på avdelningen att begära utträde ur Vårdförbundet. Det var deras sätt att visa sitt missnöje med hur förbundet företrädde sina medlemmar.

Missnöjda med löneutvecklingen

– Vi tyckte inte att det hände någonting i lönefrågan, säger Margaretha Skoog som nyligen har ansökt om förnyat medlemskap.

För en vecka sedan var 22 av sjuksköterskorna på avdelningen oorganiserade. I dag är de bara 7, vilket innebär att flertalet nu är med i förbundet. På hela sjukhuset har ett 90-tal personer sökt medlemskap bara under de senaste två veckorna.

Det kan lätt tolkas som att de framförallt vill få tillgång till strejkkassan.

– Så är det knappast. Åtminstone inte för min del. Jag vill helt enkelt vara med och kämpa, säger Margaretha Skoog, som liksom flera andra medlemmar på avdelningen intygar att det än så länge inte råder någon osämja mellan dem som är fackligt engagerade och de som har valt att stå utanför.

Ingen större oro för strejkbryteri

Ingen av dem tror att det över huvud taget är möjligt att bedriva någon verksamhet på avdelningen vid en strejk.

– Men om någon skulle försöka arbeta skulle vi nog bli sura. Då kommer åtminstone jag att försöka stå utanför ingången till avdelningen och fråga dem om de verkligen tänker jobba, säger sjuksköterskan Eva Andersson.

Att sjuksköterskorna på avdelning 35 tycker att Vårdförbundet gjorde rätt som valde att lägga ett strejkvarsel råder det ingen tvekan om. De är alla synnerligen trötta på de arbetsvillkor som gäller.

Allt tuffare arbetsvillkor

De beskriver hur de dras med ständiga överbeläggningar, är tvungna att jobba treskift med tjänstgöring både dag och natt samt måste vara beredda på att jobba alla storhelger. Det är ett ständigt pusslande med schemat. Eva Andersson beskriver hur hon i förväg fick jobba in helgerna för att över huvudtaget ha möjlighet att ta tre veckors sammanhängande semester.

De upplever att hjulet snurrar snabbare och snabbare samtidigt som det förväntas av dem att alltid göra ett lika bra jobb. Och för det är det ingen som tackar dem.

– Det enda politikerna och cheferna tjatar om är hur mycket minus vi går. Vi får alltid höra att det är vi, personalen, som kostar mest.  Vi tillhör den tärande sektorn, säger Eva Andersson.

– Ingen av oss har blivit sjuksköterska för att bli rik. Vi tycker att arbetet är jätteroligt. Men därifrån till att bli förnedrade. Det är så vi känner det. Att vi är utnyttjade och att vårt arbete med människor inte värdesätts.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida