Ta ansvar för lönebildningen!

Ledare. Uppropet bland studenter oroar vårdens arbetsgivare. Lokala politiker och tjänstemän slår ifrån sig ansvaret för den felaktiga värderingen av våra yrken.

Sveriges kommuner och landsting, SKL, har haft många år på sig att skapa en god lönestruktur för medlemmar i Vårdförbundet. Våra gemensamma avtal har länge varit utformade för att främja detta. Men under den här tiden har kommuner och landsting valt att inte göra några större insatser när det gäller lönespridning. De enda gånger som frågan blir het är när det talas om att ingångslönerna ska höjas. ?

Vi har inte i nuvarande avtal med SKL någon nivåbestämd ingångslön. Däremot har de helt ensidigt valt att besluta om vilka ingångslöner som ska gälla. Är inte det märkligt, att utan urskiljning eller stöd i avtal slå fast att alla ska ha lika mycket (eller lite), när vi är överens om att lönesättningen ska vara individuell???

Det pågår en generationsväxling inom våra professioner där de nya tydligt visar att det får vara nog med att betrakta våra yrken som ”något man gör för att det är intressant och kul, inte för pengarna”. Och det får vara nog med att dra oss alla över en kam i stället för att se oss som individer med olika kunskap, kompetens och erfarenheter. Nyutexaminerade förväntar sig en karriär, att aktivt kunna bidra till vårdens utveckling och att också få betalt för det. Det är helt rimliga förväntningar inom vilken profession som helst!?

I vanliga fall får vi höra av arbetsgivarna att det är marknadskrafterna som styr löneutvecklingen inom olika branscher och yrken. Men när det nu är brist inom flera av våra yrken och studenterna ser till att utnyttja marknadskrafterna, då heter det i stället att vi måste välja mellan högre ingångslön eller en rimlig löneutveckling. Att vilja ha både och är tydligen helt galet just för oss.?

Utan den kunskap som vi tillför går det inte att upprätthålla en effektiv vård av hög kvalitet i Sverige. Pengarna för en schysst ingångslön och en okej löneutveckling inom våra professioner finns inom kommuner och landsting. Det hela handlar om värdering av vår kunskap och fördelning av gemensamma resurser. Vi ska ha del av det ekonomiska utrymme som vi med vår kunskap skapar genom en kontinuerlig utveckling och effektivisering av vården. Det får vara nog nu.