Vårdtåget i Södertälje: Dagböcker efter iva bra för att bearbeta starka upplevelser

Vårdtåget i Södertälje: Dagböcker efter iva bra för att bearbeta starka upplevelser
– När jag hörde Birgit Nilssons berättelse förstod jag omedelbart att det var obearbetade upplevelser i samband med vården efter hennes bypassoperation, sa Carl Bäckman. Foto: Denny Lorentzen

Flera år efter att operasångerskan Birgit Nilsson genomgått sin bypassoperation plågades hon av vanföreställningar av den typ intensivvårdspatienter ofta upplever. För henne var upplevelserna verklighet och till slut gick hon ut i pressen och talade om den skandalösa vård hon hade fått.

Exemplet Birgit Nilsson beskrev forskaren och intensivvårdssjuksköterskan Carl Bäckman när han i dag på Vårdtågets stopp i Södertälje pratade om sina studier kring uppföljning av intensivvårdspatienters upplevelser.

Obearbetade upplevelser

Bland annat beskrev Birgit Nilsson att hon tvingats dela tandborste med andra patienter och att hon ordinerats att dricka två liter vätska, som hon sedan aldrig fick, direkt efter operationen.

Birgit Nilsson berättade också att hon efter operationen i Lund inte kunde närma sig Lunds lasarett utan att få frossa och därför valde ett annat sjukhus för efterbehandling.

– När sjukhuset svarade på hennes anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd hänvisade man till att hon uppenbart haft vanföreställningar. Det hela gjorde förstås många ledsna, både hennes själv, anhöriga och vårdpersonal. Tänk om hon hade fått hjälp i tid att bearbeta sina upplevelser!

Dagböcker hjälper

Carl Bäckman har i femton års tid arbetat med dagböcker för patienterna som intensivvårdas på Vrinnevisjukhuset i Norrköping, där både personal och anhöriga med text och bilder kan dokumentera vad som händer i verkligheten under vårdtiden, när patienten inte själv är vid medvetande eller förvirrad. Dessa används sedan för patientens bearbetning i efterhand.

– Kunskapen om hur det här påverkar patienternas livskvalitet ökar efterhand med min och andras forskning på området. Vi tror oss nu veta att dagböckerna fungerar som en slags kognitiv terapi som kan läka de själsliga såren, sa han.

I takt med att forskningen ökar vet man nu också allt mer om patienternas upplevelsevärld i intensivvården. Man talar inte längre om iva-syndrom utan om delirium, med hallucinationer orsakade både i samband med utsättning av starka mediciner, den krävande vården och sjukdomstillståndet i sig.

Fantastiska fantasier

– Jag hade nyligen en patient som berättade att han visste att jag tillverkade kolsyrat vatten genom att hälla det genom en myrstack. Fantasierna är ofta fantastiska och upplevs som absolut verklighet av patienterna, även efter att de tillfrisknat, om ingen bearbetning sker, sa Carl Bäckman.

Senare års forskning visar att bearbetning med hjälp av dagböcker ökar livskvalitén för patienterna och minskar det posttraumatiska stressyndrom som ibland uppstår efter intensivvården. De hjälper patienterna att komma över den skam de ofta känner över sina upplevelser. Många är rädda att berätta, till och med för sina anhöriga, om sina vanföreställningar och tror att de riskerar att betraktas som psykiskt sjuka.

Dagböckerna visar också patienterna hur svårt sjuka de faktiskt har varit, och att de kan tillåta sig att vara trötta och nedsatta lång tid efteråt.

– Jag tror att det kan finnas många människor som i åratal efter vårdtiden fortfarande lider av sina upplevelser. De som inte bearbetat sina känslor finns säkert på olika ställen i vården med diffusa symtom. Jag önskar att kunskapen om detta tillstånd var större och att fler därmed kunde koppla psykiska besvär till tidigare svåra sjukdomsupplevelser, sa Carl Bäckman.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida